Utmattningssyndrom, För den som vill fördjupa sig Alternativ

[Christa]

Lägger ut denna länk ifall någon är intresserad av fördjupa sig i ämnet.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2...2003-123-18.htm

[kryddan]

Alla är vi olika. För mig var det kombinationen av en orimlig arbetssituation på en sjuk arbetsplats och min egen personlighet.

Jag vet - numera - att jag tar för stort ansvar och skuldbelägger mig för mycket där andra lyckas skaka av sig. Jag väntade också för länge innan jag till slut bytte arbete. Jag var ung och entusiastisk och hoppades hela tiden att det skulle bli bättre. Jobbet i sig var ju meningsfullt och kollegorna trivdes jag med.

Jag kände mig misslyckad som inte verkade orka lika bra som alla andra. Att det var många mer än jag som blev sjuka tog jag liksom inte in.

Som någon skrev kör man ofta på tills det blir för sent - man passerar liksom en gräns när man inte längre kan tänka klart. Man bara fortsätter - tills någon stoppar en.

För min del slutade det med en rejäl krasch: orden försvann, minnet var som ett såll. Jag vinglade fram. osv osv. Lyssnade inte på min man som länge försökt få mig att stoppa. Tills slut blev jag hemskickad och på den vägen är det.

Så visst, man har ett egen ansvar. Men man har också en historia, en uppväxt som format den till den man är. Det är mitt ansvar att ta mig tillbaka. Men jag är trött på att känna mig skyldig - som om jag var en vekling som "gav upp".

Var du glad Gita, som klarat dig.