Kanske är jag hårdhudad, det mesta rinner av. Jag gör alltid så gott jag kan och det räcker långt och när det inte räcker så bryr jag mig inte särskilt mycket för jag har ju gjort mitt bästa. Sen har jag haft turen att ha haft en bra uppväxt med föräldrar som gjort mig medveten om mitt värde, ett bra äktenskap och bra stimulerande, utmanande och utvecklande jobb. Kanske det är en förklaring? Att jag trots ett krävande heltidsarbete, tre barn i tät följd varav ett varit och fortfarande periodvis är svårt sjukt, inte blivit sjuk själv. Gita
|