CITAT (Ophelia @ 14-02-2007, 22:07)
CITAT (Gita @ 14-02-2007, 22:00)
Kanske är jag hårdhudad, det mesta rinner av. Jag gör alltid så gott jag kan och det räcker långt och när det inte räcker så bryr jag mig inte särskilt mycket för jag har ju gjort mitt bästa. Sen har jag haft turen att ha haft en bra uppväxt med föräldrar som gjort mig medveten om mitt värde, ett bra äktenskap och bra stimulerande, utmanande och utvecklande jobb.
Kanske det är en förklaring? Att jag trots ett krävande heltidsarbete, tre barn i tät följd varav ett varit och fortfarande periodvis är svårt sjukt, inte blivit sjuk själv.
Gita
Antar att du inte investerar mer än vad du kan betala så det drabbar dig och dina nära. Förrutom att du gör ditt bästa (som du beskriver) inte tar på dig mer runtom dig än vad du orkar bära iform av hjälpa andra och kunna säga nej när det behövs. Eller har jag fel?
Det är väl så att jag aldrig haft behovet att vara bäst, att klara allt. Jag tycker att det jag åstadkommer är bra nog ändå, sen har jag valt ett yrke som passar och verkligen intresserar mig.
Till Kryddan vill jag säga att du kanske har fel yrke, som socialsekreterare bör man nog inte ha problem med att sätta tydliga gränser varken för sig själv eller andra. Själv slulle jag t.ex. aldrig kunna tänka mig att arbeta inom vården, jag passar helt enkelt inte för den typen av jobb, det skulle nog gå åt skogen direkt.
Gita