CITAT (askar @ 14-02-2007, 22:16)
Jag har också haft en bra uppväxt... ett bra äktenskap ... fyra fina barn
men mestadels inget jobb utanför hemmet.
Barn som varit allvarligt sjuka... alla fyra... och nu är jag själv i dödens väntrum
... fast där vet man ju aldrig när ens nummer ropas upp.
Kan ju komma ganska snart, men också dröja i mååånga år.
Ändå har jag inte drabbats av vare sig panikångest eller depression.
Jag har helt enkelt valt att se positivt på idag och framtiden.
Har svårt för att blicka bakåt ... Ser hellre allt spännande som väntar runt knuten.

Livet är ett spel med hög insats... så har jag fattat det som.
Och vad jag också förstått... så kommer ingen av oss levande härifrån.
Förlåt alla ni som mår dåligt. Detta blev lite OT.. men jag ville ändå berätta hur jag ser på saken.
Men det är ju ett förhållningsätt till tillvaron som Du på något sätt valt, och visst beror mycket hur man väljer att förhålla sig. Att sen också göra som Du och acceptera de motgångar man inte kan påverka tror jag också betyder mycket för måendet. Livet är för kort för att slåss mot väderkvarnar och att gräma sig över verkliga och inbillade oförätter.
Gita