Utmattningssyndrom, För den som vill fördjupa sig Alternativ

[Christa]

Lägger ut denna länk ifall någon är intresserad av fördjupa sig i ämnet.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2...2003-123-18.htm

[Sailor Pluto]

Först skulle jag vilja tacka Agneta för oerhört fina ord.Det kallar jag respekt från en som inte varit där!

Sen skulle jag vilja påstå att den som inte varit där, inte har en aning om hur den personen är, som hamnat där.

Själv fick jag till svar, när jag frågade min far, som är en oerhört stark personlighet, varför han inte ingrep,..... när jag som barn blev mobbad för mitt röda och smutsiga hår........mina föråldrade och smutsiga kläder......... för att jag ingen matsäck hade med mig på skolutflykten...........Men herre gud jänta! Du får väl skylla dig själv om du kände dig utanför!

Är det så ni som tycker att man har ett val också tycker?Är det faktiskt så att jag som 7-åring valde att vara vuxen och agera som ställföreträdande mamma för mina yngre syskon när mamma låg utslagen på sängen? Och att jag själv valde att forma mitt liv från det?

Några undranden från en Gillan som nyss landat

Jag vet att det här kanske töjer på gränserna för diskussionen (det var inte det den gällde från början), men jag måste kommentera detta inlägg! Det är otroligt viktigt att föräldrarna ställer upp för sina barn och ser till att vara vuxna. Ett barn ska ALDRIG vara sin egen förälder. Som liten är det inte meningen att man ska ta alla stötar själv, det ska finnas någon som är stor, stark och trygg som kan det. Efterhand så lär man sig att vara stark och klara olika situationer själv.

Men vad händer om man inte har någon vuxen som gör detta för en? Som bara struntar i en av någon anledning (eller som i mitt fall kombinerar detta med psykiskt våld)? Jo, det påverkar personen ifråga livet igenom. Minnena finns där hela tiden. Sen är det upp till var och en att tackla de problem som kommer ur detta. Det är först då man kan välja att påverka sin livssituation, när man börjar bli/är vuxen. Ett barn är ALLTID oskyldigt till den situation det lever i. Det är den vuxne som ska ta ansvar.

Det blev kanske lite rörigt, hoppas ni förstår vad jag menar... En anledning till att skrev detta var för att min barndom är starkt förknippad med att jag gick in i väggen. Det bara hände, och jag kunde ingenting göra när alla minnen "kom upp till ytan" och blandade sig med andra svårigheter.