Utmattningssyndrom, För den som vill fördjupa sig Alternativ

[Christa]

Lägger ut denna länk ifall någon är intresserad av fördjupa sig i ämnet.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2...2003-123-18.htm

[AnitaO]

Ja du Ophelia, som Betty skriver så är det så att när man väl slår i väggen är det redan försent att välja. Vad man sedan får hjälp med är att lära sig att välja bort de situationer som riskerar att få en att åka dit igen. Men ibland KAN man INTE välja bort de situationerna hur gärna man än vill. Som tex att jag nu när min far gått bort har väldigt mycket med min mors fortsatta väl och ve att göra. Jag ringer och fixar och kollar och ordnar,  jagar lägenhet och ordnar med flytt och räkningar och gud vet inte allt. Och hela den apparaten är precis sådant som jag egentligen inte ska syssla med eftersom det får mig att må så förfärligt dåligt. Men jag har inget val eller hur, jag kan inte säga åt min mor att det får du fixa själv för annars blir jag sjuk.
Det var från början inte mitt eget val att inse att jag var sjuk och behövde hjälp, det var en utomstående, men tiden var kanske mogen för mig att lyssna? Det är svårt att lära om när hela ens liv handlat om att ta hand om andra. Det är också svårt när man blir bemött som mindre begåvad för att man har värk som inte syns eller för att man inte mår bra psykiskt. Och tro mig, det har jag stött på så många gånger att det ibland varit lättare att välja att inte låtsas om sjukdomen än att strida för att jag ska få göra egna val utefter min förmåga. När man utreds under 4 år och valsar från den ena utredaren till den andra och dessutom till alla dessa läkare som, tro det eller ej, kan säga sådant som att; nog kan du väl ändå... Då undrar man om det är fel på en själv och om de har rätt och så försöker man ändå. Och det är ju ett korkat men antagligen mänskligt val.

Du har så rätt Helen. Inte tusan kan man välja sånt.
Vadå? Skulle folk säga "nej men usch nu trivs jag inte så nu säger jag upp mig" ...?
Var ska man då få pengar till att betala räkningarna med och köpa mat och kläder till sig själv och barnen?

Rent allmänt så tycker jag att attityderna samhället blir hårdare.
Den "breda vägen" är ju lättare att gå, att vara kall och oförstående.
Man mår ju bättre själv då om inte annat.
Det är ju oftast dom kännande personerna som alltid bryr sig om andra i första hand som drabbas på olika sätt. Oavsett om det gäller sjukdom eller nåt annat.

Inte minst tycker jag att politiker och makthavare visar vägen med utbredd roffarmentalitet.