CITAT (Ophelia @ 15-02-2007, 10:25)
CITAT (Evgeni @ 15-02-2007, 10:10)
Jag är ledsen om du uppfattade mitt inlägg som en provokation, för det var inte min mening.
Trots det, tycker jag inte att min jämförelse är långsökt alls. Den man blir, formas för det mesta under väldigt unga år. Och för det mesta blir man stark, tom fruktansvärt stark. Och man klarar många gånger bra mycket mer än vad många andra skulle göra. Tack vare sin erfarenheter

Uppfattade inte alls det du skrev som en provokation, bara att det var väldigt konstigt. Du har ju själv ansvaret att utifrån dina erfarenheter gå vidare i livet. Vem skulle annars ha det ansvaret som vuxen individ? Arbetsplatsen? Andra medmänniskor? Samhället för övrigt? Jag tror inte det för den enda som kan välja är ju individen själv och det gör man utifrån sin egen ståndpunkt och erfarenhet där därigenom har man som vuxen möjlighet att kunna välja. Du lever väl inte som barn hela ditt liv, jag har då valt att INTE leva mig kvar i min barndom för den var inget att hurra för.
Så bra att du har kunnat gå vidare i livet. Inte levt dig kvar i din barndom som du skriver.
Ungefär den attityd du haft under den här diskussionen mötte jag flera gånger bland några av de politiskt valda i socialnämnden. De hade oerhört svårt att förstå att människor behövde stöd av olika former - eftersom de själva ju haft en tuff barndom och klarat sig bra ändå.
Hur vore det med lite ödmjukhet och tacksamhet för att man själv klarat sig så bra - var det jag hade velat säga till dem. Och kanske även till dig Ophelia. Det egna valet, som du så varmt framhåller, är inte alltid så självklart.
Även jag drar mig ur den här diskussionen nu - eftersom jag inte upplever att det finns ett verkligt intresse att ens försöka mötas eller förstå.