CITAT (Bee @ 16-02-2007, 10:44)
Privata näringslivet utgör inget skyddat område vad gäller utmattningssyndrom. Kraven på jobbet ÄR mkt tuffare idag än för bara 15 år sen.
Unga hungriga människor lockas tex att skriva bort övertiden. Vips kan du arbeta 50-60 timmar i veckan (för en förhållandevis låg timpeng).
Sen driver man folk väldigt hårt med orealistiska projektplaner och deadlines. Den karriärsugne hänger med, både karriären och lönen hänger på det.
Det trista är att när den unge hungrige inte orkar längre då är det slut. Då blir det inga fler läckra uppdrag, glorian hamnar snett i högre chefers ögon.
Jo, jag har sett detta hända många gånger under årens lopp. Först nu, de senaste tre åren ungefär har folk börjat inse. Utom de äldre cheferna då. Deras bonusar hänger på att medarbetarna klarar de tuffa kraven. Men det börjar bli allt tuffare att hitta folk som vill bli chefer.
Att det möjligtvis finns fler drabbade inom offentlig verksamhet tror jag beror på att fler kvinnor arbetar där! Nu får jag kanske huka mig för herrarnas reaktioner men det går inte att bortse från att det faktiskt fortfarande, 2007, är så att kvinnor drar det största lasset hemma. En man jobbar i regel utanför hemmet och gör mkt lite innanför hemmets väggar. Det är kvinnan som har största ansvaret för barn och hem. Just ansvarsbiten är tung.
Lägger man sen till det enkla men sanna faktumet att en människa är just bara EN (1) person och dygnet har bara 24 timmar så är det rätt uppenbart att det går inte att trycka in hur mycket jobb som helst. Arbete-hemmets skötsel-barnens omvårdnad-föreningsliv-motionsaktiviteter- ja, listan kan göras hur lång som helst.
Dagens äldre kvinnor, 80+ har aldrig haft det så kämpigt som de yngre kvinnorna har det idag!
Att sen säga att man har ett val. Mja. Båda sant och inte sant. Man får nog definiera vad man menar med ordet VAL. Skall jag köpa en Mercedes eller en Skoda? Om jag bara har pengar till Skodan - har jag då ett val? Om jag är ensam ansvarig för mig själv och tre barn tex - vilka räkningar skall jag inte betala? Vilket barn skall inte få min uppmärksamhet? Ett val? Är det ett VAL att inte vara karriärsugen? Eller för den delen, stanna kvar på arbetsmarknaden? Den gamla militärtermen "gilla läget" är mer realistisk än tanken om valmöjlighet.
Visst är det lätt att bli cynisk. Själv har jag klarat mig genom att tänka mig livet snarare som ett tiomilalopp och inte ett 60-meters som varar i flera år. Så har jag en föga attraktiv position inom privata näringslivet med rätt låg lön också

Jag kan se sambandet!
Å vad bra du skriver Bee
Den obetalda övertiden känner nog många igen.
Tror det brukar kallas "karriärtid"