Utmattningssyndrom, För den som vill fördjupa sig Alternativ

[Christa]

Lägger ut denna länk ifall någon är intresserad av fördjupa sig i ämnet.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2...2003-123-18.htm

[Reserv]

Jag tror inte du förstått innebörden med utbrändheten Björken, det här är absolut ingen hurring. Att skolbarn har det....tja, kan väl mycket väl bero på att dagens barn stressas från att dom stoppas in på dagis, väcks tidigt på morron, ska dras trött o grinigt till dagis, där är dom hela dagarna i stora högljudda barngrupper. Det är synd om dagens barn, son kommer mamma eller pappa och hämtar, dom ska dras iväg hungriga och trötta på affären för att väl hemma närapå somna i maten
Skolbarnen strävar efter höga betyg för att kunna komma in på önskad gymnasielinje....dom som inga eller dåliga betyg har får det stressigt att försöka ordna upp sin situation inför sista sommarlovet, med sömnlöshet till följd som bara leder dom i en ond cirkel.
Man behöver inte ha en betungande arbetsplats, man behöver inte ens vantrivas för att gå in i väggen, det räcker med att känna sig otillräcklig, att alltid vilja va´alla till lags, va´en hjälpande hand, en tröstande axel...... När man inte lärt sig ordet nej är det lätt att man inte ens märker faran komma smygande.....man behöver inte springa in i den berömda väggen i 180 knyck, man kan lika gärna pressas långsamt mot väggen samtidigt som man är fullt upptagen med att....visst fixar jag tre smörgåstårtor till i övermorron, inga problem....visst lagar jag dom där brallorna tills i morron, inga problem......visst ställer jag upp och kör en nonstopresa på 120 mil, inga problem........visst kan jag tvätta fem maskiner och torka dom med hårtorken typ för att det ska hinna torka, inga problem.......visst kan jag göra si, inga problem....visst kan jag göra så, inga problem... sen sitter man som naglad vid väggen tårarna rinne, man vet inte varför, nåt stramar om bröstkorgen, man får inte åt sig andan....hjärtat rusar, svimmningskänslor, illlamående.......och vart tog det goda minnet vägen???? Man känner sig helt tilt i huvet.....Jag älskar mina barn, skulle kunna tvätta 10 maskiner över en helg. För en stackars lidande valps skull så visst ställer jag upp och kör 120 mil nonstop. För en nära väns son så visst ställer jag upp och handsyr byxbaken för -det är bara Janne som kan sy så det inte syns... Jag försöker verkligen att finnas för alla, ställa upp för alla....men nån gång finns det ingen kraft kvar, och det jag sörjer mest av allt idag är att jag inte kan hjälpa andra....jag är juh inte ens tillräcklig för mig själv, och ändå fortsätter jag ta på mig saker. Visst man har ett val....men om man är sån som person så tror jag man skulle vart lite mer ego från barndomen för att klara av att säga nej.
Jag vet inte ens om det jag skriver är begripligt, därför har jag på slutet inte gett mig in i längre diskussioner, jag tappar trådarna och det svammlar iväg, jag hoppas nån fattat va´jag menar.....det behöver inte alls ha med jobbet att göra, mer hur man är som person