Förr och nu, Björken. Visst var det ett strävsamt liv folk levde förr. Det ska absolut inte förringas, och jag har sett det på nära håll.
Men tempot var inte detsamma, trots allt. Det vittnar bl.a. 90-åriga släktingar om.
Visst var det oerhört jobbigt med tvätten, mattor som sköljdes i älven bl.a., men jag läste att dagens husmödrar - eller vem som nu tvättar - använder lika mycket tid till tvätt som dåtidens. Det är helt andra krav på att byta underkläder, sänglinne och allt annat än det var en gång. Så trots alla hjälpmedel så tar det lika mycket tid för dagens familjer. Där dessutom båda jobbar utanför hemmet.
Visst mådde folk dåligt förr också, men som någon sa, det hade andra namn. Det viktigaste är att inte döma.
Bara den som hamnat i en utmattningsdepression eller upplevt en på relativt nära håll kan förstå. Unga till synes friska människor som plötsligt inte kan gå upp ur sängen, som får lära sig att äta på nytt. Som inte hittar hem. Det blir inte bättre av att man får höra att man inbillar sig.
Reserv! Du har en mycket tydlig tråd i det du skriver. Inga problem! Men du måste vila dig: fysiskt och psykiskt. Du kommer igen, men låt det ta den tid det tar. Nu får omgivningen lära sig att du behöver stå i centrum för omsorgerna ett tag. Det är inte lätt att acceptera, när man är van att vara den som tar hand om allt, men man har inget val. Hjärnan måste få sluta gå på högvarv. Önskar dig verkligen god bättring!
|