Håller med om det mesta när det det gäller särskrivningar, kommasättande och vårdat tal och skrift.
MEN när jag gick i författarskola så fick jag lära mej att det kan förta det roliga i att skriva, om man hela tiden ska tänka på att uttrycka sig perfekt.
Om man t.ex. är en god berättare, så ska man skriva som man känner.
Jag läser med glädje det som skrivs, även om det inte sitter kommatecken på rätt ställe.
När det gäller särskrivning så förstår jag ju vad som menas, även det är fel.
Stavas ord fel så fattar jag det med. (det gör nog de flesta)
Däremot så gillar jag inte att folk svär, varken i tal eller skrift, det beror inte på någon religiös övertygelse alls, jag tycker bara att det är "andefattigt" och det är helt onödigt, om man har tillräckligt gott ordförråd.