Metoder för fostran Alternativ

[AnitaO]

Som sagt ... lyfter ur den diskussionen ur Suddens tråd.

Har tittat på Cecar Milan i kväll och kikade väldigt noga just på det som Herkules skrev om koppel vid struphuvudet.
Den staffen som var först i programmet visade inga som helst tecken på fysiskt obehag.
Cecar är mycket försiktig och gör bara ett väldigt lätt knyck i kopplet för att avbryta hunden i sin aktion.

Enorm skillnad mot den där skåningen (har glömt vad han heter) som hade noll kroppsspråk och ryckte och slet i kopplet på hundarna mest hela tiden. Även ibland om dom bara stod tyst och stilla och inget gjorde.
Han gjorde verkligen både hundägare och hundar förvirrade.

[Leia]

tror jag spädde på hennes rädsla med fjäsket  :)  :)
så kan det gå

Det där är mer rätt än du anar kanske
Med fjäsk/ömkan så bekräftar du hundens sinnesstämning.
En hund som blivit skrämd t.ex. av nåt som plötsligt dyker upp lite oväntat, ska aldrig ömkas.
Det blir lätt "näää, men staaackars liten" när man ser att hunden blir rädd.
Hunden uppfattar det som en bekräftelse, och många gånger tar sen hunden med sig den rädslan och visar starka reaktioner i liknande situationer längre fram också.

Man kan iofs också använda sig av detta med fjäsk/ömkan medvetet.
Om man t.ex. vill använda ljudaversion för att träna bort ett oönskat beteende.
Man utlöser oväntat och plötsligt ett obehagligt ljud, och direkt när hunden visar rädsla/obehag så ömkar man den en liten stund.

Själv har jag kämpat med att få Dino att gå förbi en gård som han av någon anledning är livrädd att passera. Antingen drar han blockerat i kopplet och ska förbi så fort som möjligt, eller också tvärvägrar han så jag i princip får dra honom förbi gården. Vissa gånger har jag blivit riktigt arg men försökt att inte visa det för honom, då jag är av den åsikten att ingen gillar någon som är arg. Men själv klart känner han av den sinnesstämningen, för de gångerna har han blivit mer blockerad.
Jag har totalt tillbringat timmar med honom vid den gården, suttit med honom i dikeskanten och inte gått därifrån förrän han är så pass lugn att han vill ha en godis. (när han är stressad tar han inte godis) Men sedan är det samma visa nästa gång iallafall.
Tanken har passerat att "undrar vad han gör om jag släpper honom lös?" Men jag har inte vågat då en 90 väg finns alldeless nära.
Men så kom jag på att jag provar med ett flexikoppel, då kommer han ju åtminstonne några meter ifrån mig. Och se det var melodin! Jag passerade utan att bry mig ett dugg om honom, inget godis inget lockande, tittade inte ens på honom, bröstade upp mig och hade huvudet högt. (rätt kroppsspråk enligt Cesar) Det tog tre "passeringar" där det blev bättre och bättre för att den 4:e gången så brydde han sig inte alls. Idag blir den 5:e gången vi ska passera så vi får se hur han beter sig då!