Som gammal bruksmänniska så tycker jag att strypkopplet är ett måste när man ska träna en hund. Rätt använt behöver man inte rycka och slita i det alls.
Idag ser man massor av hundar i halvstryp eller vanliga runda koppel som släpar runt på sina ägare överallt. Om dessa gått grundkurserna på brukshundsklubben och använt ett strypkoppel efter valpperioden så skulle de inte sådana problem.
Mvh
Fenja

jag använder nosgrimman när vi är ute och åker tåg eller buss eftersom det är svårt att hålla bra avstånd till folk och alla blir inte så glada när max gör allt för att komma fram och hälsa... slickar någon på handen i förbifarten när det är trångt osv. han är extremt kärvänlig av sig och tror att alla vill gosa och leka med honom och när han blir uppspelt kan han bli svår att lugna ner men nosgrimman dämpar honom lite grann. jag använder den aldrig annars.

stryplänken använder jag för att jag tycker att den fungerar bra med honom och den är lätt att ta av och på. han ligger inte i så att han inte kan andas och nästan stryps när vi är ute och promenerar även om han ibland kan dra lite grann.

Ok!
Då inser jag att vi har helt olika åsikter om hundar och hur man tränar dem.

Att använda strypkoppel istället för positiv inärning av valpar Vi är för långt ifrån varandra för att fortsätta ett vettigt samtal så jag ger mig härifrån.

ingrid

lite ot men jäklars vilka snygga kläder hon designar ( eller iaf lånat ut sitt namn till)

att använda strykoppel för att fostra valpar är för mig uteslutet. det är när de blivit vuxna som det är okej att använda stryplänken så länge man gör det rätt och inte gör hunden illa med den.

självklart använder man sig av positiv inlärning.

håller med till hundra där
även nosgrimma vid särskilda tillfällen fungerar
att lägga ner en hund, anväder jag enbart på mycket mentalt starka och stabila hundar som har en tendens att vilja t"ta över" ledaregenskaperna som jag innehar som flockledare..rätt använt räcker det med en eller två gånger, sen kan hunden om den dessutom får kredit för rätt uppförande

inte stryp på valpar, men på unghundar är det bra..
valpar behöver oftast inte ens ha koppel utom vid fara, som vägar och annat otyg
på små hundar räcker det med halvstryp, då dom inte är så starka i halsmuskulaturen

exakt!

man lägger aldrig ner en hund som inte är mentalt stabil och man lägger inte ner en mentalt stabil hund i onödan.
massor med beröm när dem är duktiga

ibland behöver man vissa hjälpmedel men dem är ju faktiskt inte permanenta utan bara tillfälliga till dess det fungerar utan dem

Ehh.... var skriver jag att man ska använda strypkoppel på valpar?!! Så vitt jag kan se så står det: strypkoppel efter valpperioden, och inget annat.
Mvh
Fenja

jag har aldrig hajjat grejen med att vara flockledare ej heller att lägga omkull en hund, vad ska det vara bra för?

det är bra för att visa att det är DU och INTE hunden som bestämmer ifall den t.ex. försöker testa sina gränser när det gäller ditt ledarskap. Du vill INTE ha en hund som utmanar dig om ledarskapet vilket har hänt alldeles för många gånger..
Tänk dig att din jättegulliga och bortskämda 40-kilos vovve med jättevassa tänder tycker att "nu matte, nu är det JAG som bestämmer hära"

ett exempel bara och tyvärr är det inte bara taget ur teorin..

Ja de är väldigt snygga. Man behöver inte vara hästmänniska för att köpa en jacka, de passar nästan när som helst

Det där är mer rätt än du anar kanske
Med fjäsk/ömkan så bekräftar du hundens sinnesstämning.
En hund som blivit skrämd t.ex. av nåt som plötsligt dyker upp lite oväntat, ska aldrig ömkas.
Det blir lätt "näää, men staaackars liten" när man ser att hunden blir rädd.
Hunden uppfattar det som en bekräftelse, och många gånger tar sen hunden med sig den rädslan och visar starka reaktioner i liknande situationer längre fram också.

Man kan iofs också använda sig av detta med fjäsk/ömkan medvetet.
Om man t.ex. vill använda ljudaversion för att träna bort ett oönskat beteende.
Man utlöser oväntat och plötsligt ett obehagligt ljud, och direkt när hunden visar rädsla/obehag så ömkar man den en liten stund.

För en hund som drar i kopplet där ägaren inte lyckats träna bort det, så skadar ett vanligt halsband mer än ett stryphalsband.
En hund som konstant stretar och drar i ett koppel belastar sina leder mycket mer än man kan tro.
Iaktta nån gång en hund som drar mycket i koppel, så ser ni vilken belastning både kropp och höfter får.

För min del så är det enorm skillnad på ett "knyck" i kopplet för att få hundens uppmärksamhet, och att "rycka i kopplet".

Vad gäller Cecar Milan (har sett alla program), så tycker jag han är helt rätt ute.
Att han ibland gör ett knyck i kopplet i syfte att bryta ett beteende skadar inte hundarna. Han är lugn, mjuk och vänlig.
Har aldrig tagit tag i en hund eller höjt rösten. Han använder kroppsspråk och signaler, vilket är det som hundar förstår bäst.

Jag ser honom som en tänkande människa. Han ser problemet, tänker ut en strategi och sen en lösning.

Låter skönt att höra att min upplevelse av Cesar inte är helt fel....han kan ju praktiskt taget gå in i ett hem och få hunden att bli väldigt konfunderad vara genom sitt sätt att vara. Tycker inte att det verkar vara någon skillnad mellan hund och häst när det gäller vikten av kroppspråk, röstläge och ens sätt att vara samt den energi som man strålar ut.

Vi människor måste anpassa oss till djuren och lära oss deras språk för att kommunikationen ska fungera och det tycks vara lika för häst och hund.

Minns när min systers förra hund levde så var det bara att totalignorera alla smällare och skottljud som fanns. Han var skotträdd och absorberade alla våra intryck när det smällde. Smällde det till var det bara att låtsas att det regnade och inte gulla med honom.

Man ser ganska tydligt att hundarna direkt snappar upp att dom har mött sin överman när Cesar kliver in i huset.
Och det är hans energier och kroppsspråk som talar. Han behöver inte
använda ord.

Skotträdsla är ett sånt exempel där man kan förstärka obehag.
Är övertygad om att skotträdsla till största delen är genetiskt betingad. Det kan man se ganska tydligt om man studerar resultat från mentalbeskrivningar t.ex.
Men ... som hundägare kan du dämpa rädslan eller förstärka den beroende på ditt eget agerande.

När det gäller det där med att "lägga ner hundar", så har jag nog en gång trott på det, men det gör jag inte längre. Vis av erfarenheten från min första hund som var en tuff kille.
Skulle aldrig i livet göra om det misstaget igen. Våld föder våld, och en tuff hund uppskattar kampen, vilket gör att problemet bara förvärras.

En tuff hund ska bemötas på ett helt annat sätt i mina ögon.

Sorry Ophelia ... men jag har aldig umgåtts med hästar så jag kan inget om det

Om man ser hur lätt det är att lära en hund olater förstår man ganska fort att det är positiv feedback som lönar sig när det gäller att uppnå önskat beteende. Men när det gäller att korrigera ett oönskat beteende är det ett kort tillrättavisande och sen beröm som ger bäst resultat enligt mig. Det är bra med stypkoppel. Lägga ned en hund ska man inte behöva göra om det är rätt gjort från början.

Sudden, varför lär du inte din hund att låta bli att intressera sig för andra människor istället för att bara tvinga den att låta bli? Om du gång efter annan måste använda samma metod har du inte lärt hunden ett dugg om vad du vill den ska göra, bara vad som är oangenämt med ett visst redskap på.

Ett bra sätt att tänka
Om det du gör inte fungerar ... gör nåt annat

Suddens hund är ju en flat med allt vad det innebär.
Dom har ju ett väldigt speciellt temperament, och det är betydligt svårare att lära in detta hos en flat än hos många andra raser.

Speciellt temperament Mat och sex, sen kan dom allt.

jag har inte behövt visa mina hundar vem som bestämmer, det har jag med varm hand lämnat över till flockledaren i flocken, dvs en av mina hundar.
han fostrar och håller rätt på de andra.
flockledaren (benzo) har från det han var valp tytt sig till mig, tittat på mig "gör jag rätt nu" så vår kamratskap är tämligen grundmurad.

mina hundar är inte på något sätt något under i lydnad men de sköter sig tämligen väl och är trevliga.

att lägga omkull en hund bara för att visa vem som bestämmer skulle nog aldrig falla mig in. jag skulle hellre vända på klacken och lämna hunden, att bli avvisad och ignorerad tar bra mycket hårdare på en hund än att bli nerslängd på backen.

Själv har jag kämpat med att få Dino att gå förbi en gård som han av någon anledning är livrädd att passera. Antingen drar han blockerat i kopplet och ska förbi så fort som möjligt, eller också tvärvägrar han så jag i princip får dra honom förbi gården. Vissa gånger har jag blivit riktigt arg men försökt att inte visa det för honom, då jag är av den åsikten att ingen gillar någon som är arg. Men själv klart känner han av den sinnesstämningen, för de gångerna har han blivit mer blockerad.
Jag har totalt tillbringat timmar med honom vid den gården, suttit med honom i dikeskanten och inte gått därifrån förrän han är så pass lugn att han vill ha en godis. (när han är stressad tar han inte godis) Men sedan är det samma visa nästa gång iallafall.
Tanken har passerat att "undrar vad han gör om jag släpper honom lös?" Men jag har inte vågat då en 90 väg finns alldeless nära.
Men så kom jag på att jag provar med ett flexikoppel, då kommer han ju åtminstonne några meter ifrån mig. Och se det var melodin! Jag passerade utan att bry mig ett dugg om honom, inget godis inget lockande, tittade inte ens på honom, bröstade upp mig och hade huvudet högt. (rätt kroppsspråk enligt Cesar) Det tog tre "passeringar" där det blev bättre och bättre för att den 4:e gången så brydde han sig inte alls. Idag blir den 5:e gången vi ska passera så vi får se hur han beter sig då!