Roligt att få se hur duktiga tjejer det finns. Man blir mycket imponerad när man ser vad ni gjort!

Trappor, hyllor, bänkar, skåp och jaa, jag vet inte allt! Samtidigt blir man lite förbaskad när man hör hur gubbarna på brädgår´n flinar åt Ewa L:s mallar... Vad är det för löjligt med det? Själv har jag använt mig av mallar många gånger i synnerhet när det gäller oregelbundna eller rundade former.
På våran brädgård flinar dom inte längre när jag kommer in. Dom morsar och undrar "vad är det nu för projekt du har på gång?"
Min man var in till en jul och skulle köpa en s k tigersåg och ville få den inslagen i julpapper. "Det är min fru som ska få den'" sa han till den förbluffade expediten...
På tal om karlar som ogärna släpper ifrån sig hammare och såg: Min man släpper gärna ifrån sig vilka verktyg som helst eller rättare sagt; han låter bli att greppa dom i hopp om att nån annan ska göra det. När jag bett honom ett antal gånger om att göra det ena eller det andra, så tröttnar jag till slut och gör det själv. Och det vet han. Det är både för och nackdelar med det. Man kanske inte orkar göra allt p g av för svag muskelstyrka. Men då finns det förnämliga elverktyg. Fördelen är ju att man inte blir främmande för någonting med tiden. Man lär sig. Jag har både kaklat i köket, snickrat, målat, tapetserat, skruvat och spikat både det ena och det andra och det ökar ju ens självförtroende. Man känner en större säkerhet som människa, och tror att man ska klara sig i alla väder.
Fast ska det bäras tunga saker eller grävas stora gropar så får man väl höja rösten en smula, så kanske även en ovillig "gubbe"kan göra en insats...
Jag håller med dom som säger att tjejer kan göra vad dom vill, det sitter bara i önskan att göra det, och vad man har för personlig läggning!
Hälsningar Siv