Om rådjurseländet! Jag visste inte att det är olagligt att kasta grus och äpplen efter rådjuren. Tur då att jag knappast ens lyckats skrämma dem. Blodmjöl har inte hjälpt ett dugg, men skadade en del av växternas blad, som skrynklade ihop sig och dog. Skatorna åt snabbt upp både blod och mull. Människohår och starkt luktande fårull har prövats och lär hjälpa bara tillfälligt (om ens det). I vårt villaområde nära Stockholm är inte alls rådjursfritt på sommaren, men de äter mycket selektivt - en klen tröst! Krokusar och pärlhyacinter äts när de slagit ut ordentligt, idegranarna barkas när de är nyplanterade, vår ynka rugosaros nyps av just när den lyckats smyga fram ett par skott, höstanemonerna försvinner just när knopparna är som finast... Jag tycker det är jättesorgligt.
Familjer med småbarn är också förtvivlade över alla fästingar.
Det stämmer inte helt att rådjuren var här före oss. De grannar som bott här länge anser att rådjuren har blivit problem först under de senaste åren. Kommunens viltvårdare säger att rådjuren söker sig till villaträdgårdarna för att hundägarna släpper sina hundar lösa i skogen. En av viltvårdarna hade mött 7 lösa hundar på en inspektionsrunda i det närmaste naturskyddsområdet.
Om lösa hundar är en del av rådjursproblemet, har någon kanske några goda råd till?
--------------------
Zon 2-3, en gammal trädgård med höjdskillnader på över 4 m. Gillar förvandlingar - med berg, sten och växter som material
|