CITAT (t955i @ 22-03-2007, 12:04)

Min son har redan my little pony. Han älskar glitter. Blev helt till sig när han såg my little pony i leksaksaffärn. haha...
Skönt med en fördomsfri förälder, de flesta skulle ryggat undan och föröskt pracka på grabben en supermandocka eller lego eller nått

Sen kanske man omedvetet förstärker ett beteende genom sina reaktioner och tonfall, det är svårt att veta faktiskt. Exemplet vi fick på ledarskapsutbildningen var:
Pappa är mån om att inte cementera några könsroller och köper lika gärna "flickleksaker" som "pojkleksaker" till junior. Allt är frid och fröjd, ändå leker lillkillen mer med bilarna än dockorna. Varför?
En av orsakerna
kan vara vuxnas reaktioner på vad barnet gör. En av faktorerna kan vara t ex tonfallet:
Junior pekar på en bild i tidningen. "Kolla pappa!" Pappa tittar på den nyaste barbiedockan och svarar. "Ja, titta. Fin."
Dagen därpå hittar junior en annan bild i tidningen och ropar till sig fadern. "Näää! Vilken tjusig bil du hittade!!! Den var väl häftig!" utbrister den bilintresserade fadern.
Föremålet för den mer neutrala responsen prioriteras ner till förmån för det föremål som fick kraftig positiv respons.
Kanske inte speciellt relevant i tråden, det känns som att jag kilade OT rejält nu (förlåt!), men fasligt intressant ändå.