Jag själv har ingen erfahrenhet av kontakt annonser men jag hade en väninna ( ja jag hade en väninna , hon gick tyvärr alldeles för tidigt bort) som hade annons i GP
En vakcer dag så ringde hon mig och tyckte att jag skulle komma med detsamma. Hon hade en annons i tidningen och inte wisste hur eller vad hon nu skulle göra.
Jag åkte dit. Hon hade fått ca 60-80 svar. Jag skullle sortera eftersom min väninna inte visste längre vad hon skulle tycka. Jag sorterade i 3 högar. Högen nr 1 var skräp, högen nr 2 var kanske och högen nr 3 var dom jag tyckte hon skulle svara på( hög nr 3 var väldigt litet)
Hon träffade några men det var i stort sätt bara skräp.
Och så gic k det ett halvt år. Då började vi om med samma procedur. 3 högar och så mycket skratt vid läsning av alla brev. Jag tror inte att jag behöver säga det extra att vi hade väldigt roligt när vi läste alla brev.
Men när jag sorterade för andra gången så had ehon redan lagt ett brev åt sidan. Den skall jag svara på.
Eftersom ja skällde på henne att hon bestämmde träff med någon hemma i sin lägenhet så undrade hon hur hon skulle göra nu. Och jag sköjade lite och tyckete hon kunde ju beställa dom inte till Heden (en parkeringsplats i Göteborg) , en i varj ehörn. Och sen åker vi runt och tittar på dom sköjade jag.
Det gick kanske n-två veckor och så ringde hon, hon hade träff på Heden. In i innerste mörkaste hörna. Då var det bara för mig att åka in också. Jag fick hans registreringsnummer och bilmärke, han körde runt och jag efter. Äntligen parkerade han och jag ställde mig 2 platser bredvis. Sedan gick jag över till kiosken och träffade min väninna där. Jag tyckte han såg lite tetig (konstigt) ut och hon ville åka hem. Men han hade åkt ca 20 mil, inte kan man då bara smita. Så jag köpte en tidning och gick tillbaka. Vin väninna gick till killen i bilen. Vi hade ju kommit öeverens att jag sitter i bilen så länge hon sitter där också.
Efter ca 2 Timmar och en tidning läst rad för rad så åkte jag hem ( var kort efter en axeloperation men vad gör man inte för vänner..) Hon satt ju fortfarande kvar och pratade och pratade. Jag had eju läst varendenda en rad i tidningen.
Några månader senare flyttade dom ihop och kort därefter gifte dom sig. Och jag fick äta upp det många gånger att jag sa att jag tycker han ser tetig ut. Tyvärr gick hon bort några år senare.
Det är det jag vet om kontaktannonser
Elisabeth
|