Algomin gräsmattgödning är faktiskt förstärkt med oorganiskt kväve. Men det är bra.
Synd om er som hunnit få ut hönsgödseln. Den är inte kul när man inte kan blanda i den i jorden. Den är nämligen inte komposterad/brunnen som kogödsel, utan bara torkad. När den blir blöt har man alltså i princip färsk hönsgödsel. Lukten av den har ni ju redan upptäckt. Men ni kan ju vattna ordentligt, och kanske toppdressa med sand, om lukten dröjer kvar länge.
Ett billigt och effektivt kvävegödningsmedel är guldvatten. 1 del urin till 10 delar vatten. Vattna ut tunt och jämnt. Luktar faktiskt inte alls, och kladdar inte som hönsgödseln gör nät den blir blöt. Men du har kanske svårt att få din man med på att gå på pottan? Smyggödsla?
Visst är vertikalskärning lite halv-o-ekologiskt, men tämligen effektivt.
Mot mossan kör vi varje vår med motorgräsklipparens (fy oss!) knivar bytta mot mossrivarkrokar innan vi gödslar. Det ser för dj--igt ut efteråt, men efter en vecka har gräset börjat komma, och en vecka till ser det skapligt ut. Den gräsmattan har massor av klöver, tusensköna, brunört och smörblommor, men det verkar som om den hårda hanteringen är elakare mot ogräsen och klövern än mot gräset.
Hoppar vi över mossrivningen en vår har vi tjock mossa i skugglägena, eftersom den växer så fort det är +-grader, medan gräset ska 6-8 grader. Men gör videt otrvligt för mossan och gödslar gräset så blir det grönt.
--------------------
Hälsningar Eva
|