På stenåldern var det nog sällsynt att någon fick chansen att bli fet, men säkerligen vanligt att folk svalt ihjäl. Därför kunde extrem fetma bli ett uppnåeligt skönhetsideal, som ”Venus från Willendorf”, den nästan klotrunda tanten som skulpterades för bortåt 25.000 år sedan. Någon risk att dö av ”vällevnad” var liksom inte aktuell…
|