Dokusåpor är definitivt förnedrings-TV. Ibland har jag ett behov av att bara låta mig sköljas över av icke-krävande "underhållning". Då duger de bra.
Vill jag verkligen titta på TV ser jag nästan alla dokumentärer som finns. De kräver dock ofta lite mer engagemang = kraft. Likaså filmer, ingen idé att titta om jag är så trött att jag inte hänger med.
Serier är ofta mycket bra, men bara tanken på att binda upp mig X antal veckor...
Jag ämför det med musik. Ibland blir det skvalmusik utan eget egentligt val. Ibland aktivt lyssnande. Eller läsning: Om jag är trött och nere — inte 17 läser jag Pär Lagerkvist (kommer inte ihåg hur han stavar), det blir något betydligt mer lättsmält.
--------------------
Bättre sänt än aldrig!Min "nya" kärlek och sambo: Lucas. Och nu har Lucas fått lillebror: Elton! Lucas Och här är mattes älskling knappt 6 månader. Elton, 10 veckor
|