För nygrävda land som jag inte har så mycket vatten till sätter jag ofta potatis. Jag har inte så höga krav på avkastning, mer att något ska växa, att jag ska kunna rycka ogräs utan att något förfars, att något ätbart ska klara också kraftiga ogräs under en månad eller så och att det inte ska krävas så mycket bevattning.
Därför blir det på vissa ställen en hel del potatis. I år för nygrävda ställen på en kolonilott valde jag 7 olika sorter med röda och blå blommor... Det mesta av potatisen ger jag sedan bort.
En annan pålitlig sort som jag äter långt mer av är jordärtskocka. Höga solrosliknande blommor med gula, prästkrageliknande blommor som väcker uppmärksamhet. Knälarna kan man skörda så långe som marken går att gräva i och de kräver nästan ingen bevattning alls för att växa. Och de tål ogräs. Men som sagt, de blir 1-3 meter höga, så det gäller att man inte sätter dem där de skuggar allt annat.
Jordgubbar tycker jag inte heller behöver så mycket vatten och pyssling om man inte ställer alltför höga krav på avkastning. Jag brukar köpa ett par, tre nya plantor av olika sorter varje år så att jag får mognadsgrad som är lång, och väljer de som revar sig så att jag får nya plantor. De år jag inte vattnar alls blir det färre gubbar, men de dör iallafall inte så lätt och de tål lite ogräs också. Känns lyxigt att ha egna jordgubbar även om de torra somrar inte blir så många!
Mangold, de sorter som är storväxande, är den salladsliknande grönsak som jag vattnat moinst på och ändå fått bra avkastning av. Kommer ofta igen år två också. Likadant med vild ruccola, den blir bara lite mindre när det är torrt och den kommer igen. Myntor brukar också både kunna ge fägring och ett bra tillskott i sallader och matlagningen utan att kräva så mycket vatten. För nygrävda land är myntor mycket mindre känsliga för ogräsrensning också än vad t ex torktåliga timjan och andra kryddörter är. Myntor kan man böka med och flytta på och de kommer igen snabbt ändå.
Redigerat av Cilla: 23-04-2007, 23:56
--------------------
|