Jo minst fem måste nog till för att under sommaren dra ögonen och fokus på något annat... ;-) Kaukasisk vingnöt om du har bra zon är ett underbart och stort härligt träd. Strimlönnar är fantastiska också som unga, glanskörsbär tar några år på sig att bilda uppseendeväckande stam, näverhäggar likaså men ullungrönnens bladverk tycker jag är härligt från början, också på det spretunga trädet. Tja, sen blommar ju rosenaplarna tidigt i ålder och ett körsbär växer snabbt när man vattnar och det gör de fantstiska björkar man numera kan köpa likaså. De amerikanska blodlönnarna som några tagit in i år är inte heller dumma, kan bli 25 meter höga i varmt klimat och utvecklar färger som kräver solbrillor på hösten.
Och man behöver inte ha en stor trädgård för att ha många träd. Man kan se det hela som ett levande trädställe eller träduppragningsställe också... Dvs en trädgård som man vet att man kommer att få förändra. Sätter man många träd kan man njuta av dem ganska länge, och när de sedan blir för många väljer man att ta bort några... Ofta är det inte så himla svårt för alla utvecklas inte helt bra.
Så är det iallafall hos mig. Jag låter en hel del växa upp, stammar upp det och experimenterar och njuter av att se dem växa. Sedan gallrar jag och sätter nytt elelr låter nytt komma upp. Några dör på vägen, det är inte alltid jag som bestämmer vilka. Och de jag aldrig trodde att jag skulle vilja gallra bort kan ryka ändå för att något annat växer bättre eller roligare. Och några, ganska många, som är äldre än jag, är de som bestämmer mest vad jag kan göra. Deras rötter gräver jag inte sönder och de bestämmer var det är sol och skugga olika årstider, var det är lä och blåsigt mm.
När man odlar frösådder måste man ju ofta gallra redan efter ett par veckor. Men när man sätter träd är det många år emellan gallringstvånget, och väntar man lite till är det ofta något träd som inte klarat kampen med de andra så att det blir ganska lätt att ta bort...
Redigerat av Cilla: 08-05-2007, 12:44
--------------------
|