Känns som en tröstens tanke att man inte är ensam, å då menar jag inte att jag umgås med sniglar utan inte ensam om snigleproblemet.
Igår klippte jag gräste och tog fram kantklipparen och tog ett litet tag i "allmänningen" en frodig grönska med maskros gräs åkerfärken brännässlor osv....det skvätte av mosad snigel..efteråt såg jag horder av sniglar som evakuerade "området".....
Raskt kastade jag ut sista giftet. Jag orkade inte gå och plocka upp de stackarna som överlevt massakern. Nu är allmänningen ett stort grönområde som jag inte ens i fantasin kan bemästra.

Klarar ju inte ens min egen jordplätt.....
”Saliga äro de som inte väntar sig något alls av livet, ty de skola icke bli besvikna.”
citat från "farmor Levengood"