Jag skulle vilja säga att det är tvärtom... jag ser så många underbara trädgårdar runtomkring. Varje kväll förlägger jag min springtur i villaområden runtomkring och njuter av dess mångfaldighet. Det är vackra ståtliga villor vid havet med pampiga uteverandor och stenbelagda gångar och perfekta gräsmattor. Det är små 50-talsvillor med cypresser, forsythia, syréner och rhododendron. Här och var kan man utröna riktigt trädgårdsintresserade med trädgårdar fullproppade av olika växter och buskor. Tusentals röda tulpaner, enkla välansade buxbomhäckar, stora underbara magnolias...
Ändå skulle jag inte kunna plocka ut en trädgård och säga: Den här är tråkig. Alla trädgårdar bär sin skönhet i sig, om den så är vildvuxen eller välansad. Visst finns det en charm även i den mest misskötta trädgården där gräsmattan försöker ta över grusgången och rosorna sträcker sig efter solen - oansade och risiga men ändå enkla och sköna?
Sen kanske jag kan tycka att gungställning och sandlåda är det fulaste man kan ha i en trädgård - man ser ju ändå aldrig någon unge leka med dem - men det är en smaksak