Skillsmässa? Alternativ

[Sage]

Visst trädgårdsintresse gjorde att jag loggade in här för något år sedan. Har inte tid att chatta, gjorde det mer för några år sedan, då jag hade mer tid. Just idag tänkte jag slänga ut en fråga ut i anonymiteten.

Hur gör man om man funderar på skillsmässa?

Min man är sjukpensionär och jag arbetar 75 % inom ett låglöneyrke. Vi träffades för 7 år sedan och jag flyttade ganska snart in i hans lägenhet. Jag var ung och arbetslös då. Det var svårt att hitta en lägenhet i storstaden, så jag fick mannen och någonstans att bo. Vi var kära, hade dålig ekonomi, men det brydde vi oss inte så mycket om. Levde för dagen. Så småningom fick jag fast anställning. Så kom detta med ombildningen, först var vi emot bostadsrätt och nedmonteringen av hyresrätter. Men när de flesta grannarna röstade för så hängde vi på. Min pappa var tvungen att stå med på kontraktet som borgenär.

Nu är relationen på sparlåga och jag skulle behöva få vara mer för mig själv. Räcker inte till. Känner skuldkänslor för att jag inte kan älska honom på samma sätt fast han mår dåligt och har hamnat i depression.

Grubblar över hur det skulle gå till att skiljas. Han kan inte köpa sig ur lägenheten trots att det var hans lägenhet från början. Är det enda lösningen att vi tillsammans säljer lägenheten och sedan hittar var sitt boende? Det blir ju dessutom ett dubbelt trauma om han varken klarar skilsmässa eller att flytta till en annan lägenhet. Möjligen kunde han be sin bror, som jobbar, om hjälp.

Känner att jag sitter fast. Det enda jag möjligen kunde göra för min egen skull är att hitta någon liten billig hyresrätt utan dush, typ... för att få ha en fristad. Så får jag fortsätta att betala hyran och alla räkningarna hemma.

/Anonyma

[Sailor Pluto]

Vet inte så mycket om bostadsrätter och sånt, men jag har sett det känslomässiga du beskriver på nära håll. Du måste göra dej av med skuldkänslorna, först och främst. Prata med människor du känner, och jag rekommederar också att du pratar med en psykolog eller liknande. Tro mej, skuldkänslor kan dra ner en ordentligt i flera år... Tar du itu med känslorna på en gång så kan du vara säker på att det andra också löser sej.

Vet inte hur det är där du bor, men här kan man få kostnadsfri rådgivning per telefon med bl.a "skilsmässogrejer". Då kan man även fråga om hur man ska dela upp tillgångar, hur man ska lösa t.ex. försäljning av hus/lägenhet mm.

Det verkar som att du bryr dej om din man, och det är bra. Men du måste ändå tänka på dej själv! Håller med om det som Farbror Blå skriver, jag instämmer till 100 %. Det är heller inte bra för någon av er att stanna i ett sånt förhållande, där ingen av er kan ge allt som behövs.

Tror inte heller att du behöver vara orolig för hur din man ska klara sej själv. Nu säger jag inte att ni har samma problem som det jag har erfarenhet av, drar det bara som exempel. En person i min närhet har stora problem, både psykiskt och fysiskt, och när hans partner tog ut skilsmässa hävdade han envist att han skulle ta livet av sej. Eftersom partnern hade skött precis allt i hushållet, och allt utanför också, i många år visste han inte ens hur man tog ut pengar från en bankomat. Han vägrade skriva på skilsmässopappren, så skilsmässan tog ett år att få igenom. Partnern flyttade ändå efter ett par månader. Idag, ca två år senare, sköter han allt själv även fast han är svårt sjuk. Han är också sjukpensionär och har varit det i flera år.

Blev berörd av det du skrev, för jag vet hur komplicerat det är. Hoppas nu att allt löser sej!

Redigerat av Sailor Pluto: 18-05-2007, 13:20