Skillsmässa? Alternativ

[Sage]

Visst trädgårdsintresse gjorde att jag loggade in här för något år sedan. Har inte tid att chatta, gjorde det mer för några år sedan, då jag hade mer tid. Just idag tänkte jag slänga ut en fråga ut i anonymiteten.

Hur gör man om man funderar på skillsmässa?

Min man är sjukpensionär och jag arbetar 75 % inom ett låglöneyrke. Vi träffades för 7 år sedan och jag flyttade ganska snart in i hans lägenhet. Jag var ung och arbetslös då. Det var svårt att hitta en lägenhet i storstaden, så jag fick mannen och någonstans att bo. Vi var kära, hade dålig ekonomi, men det brydde vi oss inte så mycket om. Levde för dagen. Så småningom fick jag fast anställning. Så kom detta med ombildningen, först var vi emot bostadsrätt och nedmonteringen av hyresrätter. Men när de flesta grannarna röstade för så hängde vi på. Min pappa var tvungen att stå med på kontraktet som borgenär.

Nu är relationen på sparlåga och jag skulle behöva få vara mer för mig själv. Räcker inte till. Känner skuldkänslor för att jag inte kan älska honom på samma sätt fast han mår dåligt och har hamnat i depression.

Grubblar över hur det skulle gå till att skiljas. Han kan inte köpa sig ur lägenheten trots att det var hans lägenhet från början. Är det enda lösningen att vi tillsammans säljer lägenheten och sedan hittar var sitt boende? Det blir ju dessutom ett dubbelt trauma om han varken klarar skilsmässa eller att flytta till en annan lägenhet. Möjligen kunde han be sin bror, som jobbar, om hjälp.

Känner att jag sitter fast. Det enda jag möjligen kunde göra för min egen skull är att hitta någon liten billig hyresrätt utan dush, typ... för att få ha en fristad. Så får jag fortsätta att betala hyran och alla räkningarna hemma.

/Anonyma

[Castea]

En själavårdare sa mig en gång: Oavsett vad den andre tycker, så har man alltid ett eget val.

Viktigt att komma ihåg, tycker jag.

Samtidigt svår situation förstås. Långvarig sjukdom kan tära sönder ett förhållande till slut, hur mycket man än vill det motsatta. Har själv erfarenheter av när sjukdom tagit upp all plats i kärleken, både egen och annans sjukdom. Ena gången orkade den andre inte med mig, den andra gången var det jag som inte orkade med den andre. Detta att älska varandra i lust och nöd kan ibland bli en omöjlig realitet.

Jag hoppas att ni i alla fall kan föra en dialog er emellan, och vid behov få hjälp. Kommunen eller kyrkan bedriver parrådgivning, och det finns ju möjlighet till enskilda samtal också om det behövs.

Sköt om dig på bästa sätt.