Utmattningssyndrom, För den som vill fördjupa sig Alternativ

[Christa]

Lägger ut denna länk ifall någon är intresserad av fördjupa sig i ämnet.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2...2003-123-18.htm

[Alba]

Från min arbetsplats har jag upplevt att det var enklast för en person att skylla på arbetet. Det pågick under lång tid. Till sist framkom det att problemet var familj och hem.
Jag tror att det kan vara så till att börja med att det är enklare att skylla på arbetet än att ta itu med de egna problemen.
Det håller bara inte i längden.

[MaddeB]

Från min arbetsplats har jag upplevt att det var enklast för en person att skylla på arbetet. Det pågick under lång tid. Till sist framkom det att problemet var familj och hem.
Jag tror att det kan vara så till att börja med att det är enklare att skylla på arbetet än att ta itu med de egna problemen.
Det håller bara inte i längden.

Hej!

Jag är ny här så jag håller på att titta runt på de olika forumen

Nu har jag bara läst hit i denna tråden, och kommer självklart under dagen att läsa vidare.
Så det finns risk att jag upprepar något någon annan redan skrivit.

Jag väljer att citera ditt svar, inte för att det sticker ut på något sätt men jag läste in det du skriver i andra inlägg ovanför dig.

Min erfarenhet är att när man mår dåligt så har det oftast pågått under en väldig lång tid, har man nått utmattningssyndrom eller depression är det många faktorer som spelar in och oftast är det inte hanterbart längre utan hjälp.

Jag vet flera som lever i kanten av det berömda hålet, de klänger fast och söker fotfäste efter fast mark att stå stadigt på. Men resultatet blir oftast att de bara skrapar i knäna hela tiden och händerna blir såriga i kampen att hålla huvudet ovanför kanten.

I det läget kan det vara bäst att helt enkelt släppa taget och ramla ner och landa med ett brak på botten, men det gäller att ha någon där nere som väntar och kan hjälpa till att bygga en stege för att steg efter steg ta sig upp igen. Varje steg måste vara stadigt, så det gäller att stegen är stark och gjord av kraftigt material. Och det ställer stora krav både på den som hjälper till att bygga stegen och på den som skall bli ägare avstegen. Stegen bör även vara utrustad med olika avsatser dvs delmål där man kan stanna upp och pusta, befästa en nu tankegång, det måste vara en trygg och energirik viloplats för att kunna/våga gå vidare.

Sedan måste man ändå tänka på att det finns människor som finner sin identitet i "att må dåligt", precis som endel har sin identitet i att vara överviktiga, missbrukare av alla slag osv. Då får man inte glömma bort att personen som mår dåligt kommer troligen ha en identitetskris också att jobba med, samtidigt som denne i sitt inre skall hitta roten till det "onda".

Så det är inte så enkelt som man kan tro (jag menar inte att du skrev att det var enkelt, detta är mer allmänna reflektioner baserat på min egen och andras erfarenheter).

Jag ser det inte på samma sätt dvs man skyller på arbetsituationen om det är en familjeproblematik som ligger till grund för hur man mår, däremot kan det finnas ett förnekande eller som i de flesta fall ett bortträngande som ligger bakom "skylla på något annat" helt enkelt för att man lever i det och han inte förmågan att på ett objektivt sätt eller ställa sig utanför och se på orsaken med andra ögon.

Har man dessutom nått en utmattning eller depression så kan det vara otroligt svårt att göra något åt situationen.
För att kunna ta tag i den delen av sitt liv så krävs det kraft och utan den kraften inom sig så är det i många fall nästintill omöjligt att göra något åt sin situation.

Däremot så tror jag att människan på något sätt är programerade redan när reptilhjärnan styrde det mesta av vårt handlande att se den allra lättaste vägen till ett mål. I detta fallet kan det kanske vara så att när en person har hamnat i denna karusell av känslor och tankar, så är det ju lättare att se arbetet so problemet för hur det än är så är det lättare att byta jobb än att byta familj och det rotandet man har gjort.

Det är liksom inte bara att ta sig i kragen, det är så mycket djupare än så.
Först finns säkert viljan (om man har varit observant på vad som händer med en, vilket de flesta inte ens märker förrän det hår gått för långt), men efterhand som tröttheten tar över så försvinner även viljan. Jag tror det är en överlevnadsmekanism som människan har, i detta fallet så kan det handla om att kroppen ställer in sig på överlevnad istället för att må bra (reptilhjärnan igen).


Ja det var endel tankar och mitt första inlägg, och det blev ju kort och smidigt

Nu skall jag läsa vidare i tråden, och om min 6 månaders son tillåter mig så kanske jag tom skriver lite till