CITAT (Ophelia @ 15-02-2007, 09:45)

Fast hur man än vrider och vänder så är det ju bara den enskilda individen som kan ta ansvar för sitt egna mående. Är det en dålig arbetsmiljö måste man ju fråga sig om man mår bra av att vara kvar eller om man skulle må bättre av att gå. Det är ju faktiskt inte den enskildes ansvar att ta på sig den dåliga arbetsmiljön och på något sätt försöka "räta upp den". den enskildes ansvar är att vara såpass "egoistisk" att ställa sig frågan om det är värt att vara kvar eller inte. Sedan kan man ju tycka att i det långa loppet ska ju en arbetsplats vara ett ställe där man ska kunna arbeta på och må bra men tyvärr måste man nog vara lite realist. Livet är inte alltid gott.
Som sagt, jag läser vidare och stannar upp ibland för att skriva några ord så det blir kanske lite repris då diskusionen och tankarna redan gått vidare hos er.
Den här tankegången är ju en klok tanke.
Men något jag känner är viktigt att tänka på att många människor drivs av en obehags känsla för att misslyckas.
Jag har en stor problematik i att må dåligt i att misslyckas med saker jag företar mig, men det har jag inte vetat om länge.
Och det kan ju vara så att det finns de som går kvar i sitt jobb just för att känslan att ge upp jobbet kan resultera i att känna sig misslyckad.
Inte sunt och mycket svårt att tänka om i den känslan.
Läser vidare...
Famtiden oroar oss, det förflutna håller oss fast.
Därför går vi miste om nutiden