Utmattningssyndrom, För den som vill fördjupa sig Alternativ

[Christa]

Lägger ut denna länk ifall någon är intresserad av fördjupa sig i ämnet.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2...2003-123-18.htm

[Björken]

Har funderat fram och tillbaka i denna fråga och har också funderat mycket om jag ska våga göra något inlägg i debatten.
Men jag tar risken att bli kallad än det ena än det andra men jag antar att ordet står fritt även för mig.

Börja att läsa att jag inte förringar på något sätt de som hamnar där och kan tänka mig att det är ett litet h*vete de lever i som är där.

Men, som domarna i Let´s dance säger, så måste jag ändå få låta mina tankar om det flöda. Varför har det blivit så aktuellt på senaste åren? Varför drabbades inte våra förfäder av det? Varför är det så många unga människor som drabbas? Det finns många frågor runt omkring det hela. Är det en sanning med modifikation att det är jobben idag som gör så många utbrända eller är det vår hektiska fritid som gör det?

Många säger att förr hade de det bra då var kvinnorna hemma och skötte om hemmet och hade hur mycket tid som helst för att göra det. Idag så måste kvinnorna jobba utanför hemmet och ändå ta hand om det mesta hemma. Jo, visst är det så att många har ett dubbelarbete idag men våra förfäder fostrade oftast 10-12 barn, hade tvätt att ta reda på efter alla dessa utan hjälp av tvättmaskin, tumlare och torkskåp, de fick oftast ligga vid någon sjö och klappa sin tvätt ren i iskallt vatten för sådana nymodigheter som både varmt och kallt vatten i kranar på olika ställen i hemmet fanns inte ens i deras tankevärd. Många fick bära vatten långa vägar för det var få förunnat att ha en egen brunn på tomten. Ville man ha varmt vatten var det att sätta på grytan på spisen som eldades med ved som krävde sin man att fixa fram. Maten som skulle mätta alla munnarna lagades från grunden det var inte bara att köra till affären för att fylla på med lite snabbmakaroner och en bit korv, bären hämtades i skogen till sylten, inte från en hylla i affären, brödet bakades hemma i mån av att det fanns något mjöl att baka av. Kläder lappades och lagades på tills det inte gick att se vad som var original längre.

Jag skulle kunna fortsätta att rabbla upp hur mycket som helst som vår äldre generations kvinnor tog hand om och deras dagar var säkert sprängfyllda med arbete rätt om de inte jobbade utanför hemmet. Förutom detta hade de säkert en ständig oro för sjukdomar som skulle rasera i familjen, hur de skulle över huvud taget ha någon att sätta på bordet och mätta en hungrig barnaskara.

Ändå så verkade dessa kvinnor klara sig från problemet med ”att gå i väggen”. Varför? Ja det har jag funderat på många gånger. Var det så att de var nöjda med det de hade och strävade inte efter att ha mer än att de klarade dagen?
Är det så att dagens moderna människa har det allt för bra, vi blir aldrig nöjda, ska bara ha mer och mer, vi kan inte längre stanna upp och njuta av det lilla eller stora som är gratis i livet.
Nej då jag är inte någon bakåtsträvare men kanske måste vi i varje fall försöka tänka lite mer på vår egen hälsa och vad den sätts i relation till. Är det så viktigt att ha det senaste i teknikväg, två bilar, sommarstuga eller husvagn gärna bägge delarna och att barnen har så mycket leksaker att de inte har en aning om vad de egentligen har för något, eller vore det bättre att vi gav varandra tid. All denna strävan att vara steget före grannarna kostar på i både tid och hälsa.

Tekniska utvecklingen är bra ja jättebra i mångt och mycket men måste vi vanliga hänga med i det, måste vi ha ny mobiltelefon bara för att det kommit en ny modell med ytterligare lite finesser som egentligen inte har något som helst med telefoni att göra.

Jag för min del tror att det är alla dessa måsten som knäcker dagens moderna människa. Vi måste gå på kurser för att utveckla oss själva samtidigt som barnen kräver att vi ska skjutsa dem till än den ena än den andra aktiviteten. Vi måste arbeta så mycket för att klara av lånen vi tagit för att ha finaste bilen, största TVn, bästa och flottaste köksutrustningen, kunna resa så långt bort som möjligt på semester och komma hem helst dagen före jobbet så det inte finns en endaste chans att varva ner lite på semestern och förhoppningsvis komma tillbaka med nya friska krafter istället är många sönderstressade av allt som ska hinnas med de få semesterveckor som vi har nu för tiden.
Kanske ska vi tänka till lite och känna efter är detta verkligen nödvändigt, skulle vi klara oss med lite mindre måsten och kanske få må bättre.
Ja visst jobben tar mycket tid från oss, vi måste jobba under stressigare situationer än de gjorde förr, men få av oss behöver slita ut kroppen på tunga jobb idag som våra föräldrar fick göra.

Arbetstiden har sjunkit under årens lopp, semestern blivit längre och många av oss har fria lördagar något som var få förunnat ens när jag var barn och det är inte såååå länge sedan faktiskt. Ingen vill ha tillbaka de tunga, smutsiga jobben som de flesta var tvingade att jobba med för att överleva, men kanske var det i varje fall bättre för människan att jobba hårt, vår kropp är avsedd för att användas. Många har i dag ett stillasittande jobb som gör att vi måste lägga ner av vår lediga för att röra på oss och ännu mer tid försvinner från den tid vi skulle ha över till att ta hand om varandra.

Sömnproblem drabbar många idag, en källa till att många känner sig utarbetade förstås helt naturligt, men är det också en del i att vi inte är kroppsligt trötta när kvällen kommer utan bara ”trötta i huvudet”.

Det som skrämmer mig allra mest trots allt är att det är så många unga människor idag som redan är sjukskrivna och än värre har sjukbidrag pga utbrändhet. Hur kan det bara ske? För mig är det ofattbart men jag är väl lite dum i huvudet förstås som inte begriper att det lika väl kan drabba ung som gammal. Men försök förklara för mig hur någon som knappast satt sin fot på arbetsmarknaden redan kan vara utbränd av jobbet. Är det kanske så att kraven som ställs från arbetsmarknaden att helt plötsligt ska man underordna sig någon annan, passa tider, komma överens med andra människor på jobbet blir för tufft för dagens unga människor.

Hukar mig ordentligt nu för jag känner hur hurringarna flyger över huvudet på mig, men tänka är fritt i vårt land, bara så att ni vet.

Än värre är det att man börjar snacka om att det finns skolbarn som är utbrända, nej, det går jag bara inte på. Har det inte gått lite mode i ordet eller är det ett led av att vi vuxna jobbar allt mer för att som jag tidigare skrivit om, kunna skaffa oss alla måsten som nu ger sig uttryck i att barnen inte orkar hänga med längre. Kanske de behöver den där föräldern som finns till hands när det känns lite extra jobbigt. Eller är det så att barnen inte längre får en chans att bara vara barn. Eller är det så att de matas avsiktligt eller oavsiktligt av vuxenvärlden runt omkring. Allt elände som händer runt omkring i vår värld har ju kommit oss så nära nu utan att vi har en chans att värja oss många gånger.

Som barn levde jag nog i en rätt skyddad värld, ingen TV som basunerade ut en massa elände. Visst är det bra att barn är medvetna om vad som händer ute i världen men måste de matas med detta hela tiden. Håller föräldrarna koll på vad barnen tittar på egentligen? Måste barnen se på dokussåporna som är fulla av intriger mellan människor, nej det tycker jag inte är rätt program för dem att se.

Phu, nu har jag vräkt ur mig en massa om detta ämne och slutar med att detta kan vi väl inte skylla Alliansen för i varje fall, det har ju blivit så populärt att skylla allt på dem. Men se de har inte suttit vid makten under dessa år då livet så drastiskt har förändrats att få klarar av att leva på en lön. Snacka om kvinnofälla, vad är detta då en riktig människofälla skulle jag vilja påstå.
Men min slutsats i det hela är att det inte alltid går att skylla på arbetet som den enda bidragande orsaken till att så många drabbats av utbrändhetssyndromet.

[MaddeB]

Är det en sanning med modifikation att det är jobben idag som gör så många utbrända eller är det vår hektiska fritid som gör det?

Eller jakten efter fritid...

Dvs jakten efter fritid tar så mycket energi så när man väl har tid till fritid så är man så trött så man inte orkar ta tag i det även om det så är det allra största intresset man har.

Det är därför jag är hästlös nu, jakten efter tid till hästen tog mer energi än den tillförde när jag väl var med hästen.

Nästa gång när en häst kommer in i mitt liv så kommer jag att se till att ha tid.

Nu styckar jag sönder din text kära du

Återkommer....

Redigerat av MaddeB: 23-05-2007, 09:59