|
Jag hittade följande förklaringen om fermentering när jag googlade, men har ingen aning om just detta sätt är lämplig för vanilj.
Fermentera vilda blad för te gör man så här: (borde lämpa sig även för t.ex. rosor, har dock inte provat med blommor.)
Låt bladen ligga en halv dag så att de slokar och mjuknar lite.
Ta sedan en liten näve blad och rulla dem hårt mellan handflatorna så att cellväggarna går sönder och de mjuknar ännu mer och börjar "vätska" lite. De ska ändå fortfarande hålla ihop som enstaka blad. Forma täta bollar av de delvis krossade bladen. Lägg bollarna ganska löst i en glasburk så det är lite luft emellan dem. Fyll burken och skruva på locket.
Ställ burken i fönsterbrädet, gärna i solen så det är varmt o gott. Man ser hur bladen börjar svartna och jäsa (fermentera) i värmen ganska omgående, inom 5-10 minuter.
Ibland räcker det med fermentering bara i några timmar, ibland krävs det en halv eller en hel dag. Det beror helt på. Man ska se till att det mesta av bladen har blivit mörkare eller brunare, och doften har blivt mycket starkare och mer aromatisk. Men det får inte börja lukta illa, inte ruttna eller mögla alltså, då har det gått för långt.
Temperaturen har betydelse, likaså fuktigheten i bladen, och hur tätt man har packat dem.
Har man inte ett soligt fönsterbräde, får man försöka skapa ca 30-35-40 graders värme på annat sätt för att fermenteringen ska lyckas.
När bladen är "färdiga", tas de ut från glasburken och torkas på vanligt sätt på ett luftigt ställe. När de är kruttorra, lägg i täta burkar i mörker. Inte det minsta fuktighet får komma in, för då förstörs teet garanterat. Ett annat förvaringssätt är i papperspåsar, på mycket torra ställen.
Jag har använt denna metod för bland annat blad av äpple, hallon, daggkåpa, svartvinbär.
Lycka till! Jag kommer från Finland där den här metoden är mer känd än i Sverige.
|
Kan man odla vanilj själv, alltså "vaniljstång"
25-05-2007, 18:33
