Vad bra att du orkat i alla år. Jag lovade mig själv att jag skulle göra något socialt arbete i röda korset eller skaffa mig fadderbarn när barnen blev stora. Just då i värsta stressen orkade jag inte, men jag tycker ändå att man skall ge lite tillbaka till "livet" eftersom jag blivit begåvad med två friska barn. Det är ju ingen självklarhet.
Nu är barnen stora och det blev inget fadderbarn och inget rödakorsarbete. Jag har blivit god man åt en förståndshandikappad utan nära släkt och det känns fantastiskt. Det är inte jag som hjälper honom så mycket som han hjälper mig. Alltid när jag tycker dagen är lite fel så får han mig att sätta mina problem i perpektiv.
Att träffa honom och hans kompisar på gruppboendet är alltid upplivande. Fler av er borde pröva det. Det är en riktig enenergi-kick.
Tyvärr finns det inte så många gode män som behövs, mycket tror jag beror på alla tidningsskriverier om "gode män som inte är så goda". Själv tvekade jag en hel del. Jag tycker det är lite synd för behovet är stort.
|