CITAT (Virgo @ 26-11-2003, 21:47)
Där håller jag inte med dig Bettson.
Det kvittar om grönsaken är odlad i jord eller grusbäddar/stenull med flytande näring.
Det är inte jorden som växterna "förtär" utan den är till för rötterna för att hålla plantan på plats. (och i jord finns förståss förmodligen en massa näring oxå)
Får t.ex tomatplantan den näring som den behöver i flytande form i ett tjockt lager av stenull så blir den lika näringsrik som sin "kompis" som sitter fast i ett tjockt jordlager och som där finner samma näring.
Du förstod nog inte riktigt hur jag menar Virgo.
Når man odlar "jordlöst" så är det man tillfredställer främst macronäringsämnen och några få micronäringsämnen.
Visst blir det grönsaker men som du själv påpekar så är ju smaken annorlunda.
I det danska inlägget från Maudan stod också att man såg annorlunda strukturer hos konstgödslade grönsaker.
Själv talar du om en annorlunda smak.
Jag föreställer mig om att det hela handlar om balans.
Även med konstgjorda metoder så kan man förfina dessa så att de kommer nära det naturliga. Men dit ahr vi inte ommit ännu. Vad vi främst inriktar oss på när det gäller gödsling är macronäringsämnena för dessa kan man hantera.
Men det finns en så otrolig mängd micronäringsämnen och många behövs i så små mängder att man har svårt att analysera fram vetenskapliga belägg för dess verkan.
I naturlig gödsel tillfredställs det mesta utom där du lokalt har brist på ett visst ämne tex selen.
Konstgödning i jord. Tillfredställs också det mesta. Macronäringsämnena får du via konstgödseln och det lilla som behövs av den stora floran av micronäringsämnena tar växten mestadels ur jorden.
Jordlös odling så har du endast de tillförda ämnena att lita på.
Att alla dessa "små ämnen" har betydelse ser man idag i husdjursskötseln.
Mineraler till djur börjar bli ett allt viktigare samtalsämne. Det är skillnad mellan organiska mineraler och o-organiska. De senare måste man tillföra i så stora mängder därför att djuren endast kan ta upp ca 30% av de tillförda ämnena. De övriga 70% måste rensas ut ur kroppen och den rensningen belastar organismen så mycket att immunförsvaret försvagas.
Man börjar mera övergå till organiska mineraler som är färdiga för upptag direkt i kroppen och kan då ge mindre mängder.
En annan teori som framförs är att rikedomen på små spårämnen i djurens mat har minskat och att de därför är mera känsliga för störande sjukdomar.
Om man då för resonemanget vidare så står ju människan högst upp i näringskedjan. Många diffusa symton som man inte kan härföra till en viss sjukdom kan mycket väl vara en utarmning av spårämnen i den tidigare näringskedjan.
Det här är så himla komplicerat men ändå så enkelt. Jag vet formodligen inte så mycket men jag har någon föreställning om att både människor och djur mår bäst av den mat som de ätit i generatioenr. Det naturliga urvalet har väl gjort att de individer som överlever på en viss plats anpassar sig till den mat som finns i just det området.
Det här är en så intressant diskussition så jag hoppa den fortgår länge utan att folk blir slå upphetsade att de blir osams.
jag har så ont i händerna idag att jag skriver som en kratta. Hittar ni stavfel får ni behålla dom, jag hoppas ni kan läsa ändå.
Bettson
Näring/nyttighet/jord/odling/fundering, Vad som kommer in
24-11-2003, 22:01
