Jag är sk "världsförälder" genom Unicef. Dvs jag har inga specifika fadderbarn, utan mina månatliga bidrag går till det område som för tillfället är i störst behov av hjälp.
Jag har funderat kring det här med fadderbarn och brevskrivning och fotografier och så, och jag känner att jag aldrig skulle vilja träffa den jag skänker pengar till, för det skulle försätta den personen i en enorm tacksamhetsskuld som jag inte vill veta av.
Är det bara jag som tänker så?
|