Visst finns fortfarande skamstämpeln kvar, inte bara vad gäller psykiska sjukdomar eller handikapp men också demenssjukdomar..
Kroppsliga sjukdomar är ju synbara, påtagliga.. man kan finna en orsak och kanske även bot.. Jag bryter armen, åker till sjukhuset och får den gipsad.. så småningom blir den bra igen.. Men om jag börjar tappa minnet, bete mej ologiskt, känner en smygande ångest.. hur ska jag förklara det för andra och för mej själv? Vad är det som händer med mej eller med min anhörige? Kommer jag att bli frisk igen?
En människa som beter sej annorlunda än den satta normen har alltid betraktats som udda, farlig och onormal, att inte vara vid "sunda vätskor". Vad som sedan betraktas vara ett "normalt" beteende varierar från samhälle till samhälle..
--------------------
Före detta Morinablomman..
|