Varför är somt så skamligt? Alternativ

[Netha]

Har funderat på varför det räknas som mer eller mindre skamligt om man råkar drabbas av sjukdom
som klassas under fliken "psykiska besvär/sjukdomar".

Har du någon i din närhet, som råkar ut för olycka där h*n brutit en arm eller ett ben... då är det helt OK att du berättar detta.
Men... hur många är lika öppen när någon drabbats av psykisk åkomma?
Tankar och funderingar har uppkommit sedan man alltsomoftast mötts med förvånade miner då man helt öppet pratat om någon som inte mår så bra.
Kan det vara så att vi fortfarande år 2007 i vårt upplysta Sverige... inte har nått längre?

Redigerat av Netha: 02-07-2007, 06:09

[TantGredelin]

Ja, du har rätt i det. En äldre släkting brukade framhålla att hon aldrig beklagade sig under alla de år när hon fick flera missfall och hade bröstcancer och hennes man lämnade henne ensam med två barn och gifte om sig med bästa väninnan. På en ort med tre tusen invånare. "men inte var det nån idé att klaga, det var bara att ta nya tag och se så glad ut som möjligt"