Varför är somt så skamligt? Alternativ

[Netha]

Har funderat på varför det räknas som mer eller mindre skamligt om man råkar drabbas av sjukdom
som klassas under fliken "psykiska besvär/sjukdomar".

Har du någon i din närhet, som råkar ut för olycka där h*n brutit en arm eller ett ben... då är det helt OK att du berättar detta.
Men... hur många är lika öppen när någon drabbats av psykisk åkomma?
Tankar och funderingar har uppkommit sedan man alltsomoftast mötts med förvånade miner då man helt öppet pratat om någon som inte mår så bra.
Kan det vara så att vi fortfarande år 2007 i vårt upplysta Sverige... inte har nått längre?

Redigerat av Netha: 02-07-2007, 06:09

[Gillan]

Ett oerhört intressant spörsmål Netha! Med handen på hjärtat, kan jag på det bestämdaste säga att, det finns inget som helst skamligt med psykotiska åkommor! Däremot finns det en massa skamligt att säga om hur de med psykiska åkommor blir behandlade.

Nåt som ofta återkommer är ju att den som är/har en depression tex, är svag eller vek!!!! Nåt som oftast är helt felaktigt. Det föreligger oftare att den som trillar djupast, är den där som alltid var den starkaste och som alltid klarade av allt............

Och precis som Ewa nyss sa, det handlar om oförstånd. För hur skulle man bli anorektiker om det "bara" handlade om att se till att hon/han äter!!! Jösses! Vad tänker folk med?

Sen har vi ju dessa sjukdomar som exv Manodepressiv, den måste du i de flesta fall medecinera hela livet. Men, det innebär inte att du på nåt som helst vis är "dum i huvet"................

Hur som helst, ett jätteintressant ämne som jag inte har tid med just nu...................................