Varför är somt så skamligt? Alternativ

[Netha]

Har funderat på varför det räknas som mer eller mindre skamligt om man råkar drabbas av sjukdom
som klassas under fliken "psykiska besvär/sjukdomar".

Har du någon i din närhet, som råkar ut för olycka där h*n brutit en arm eller ett ben... då är det helt OK att du berättar detta.
Men... hur många är lika öppen när någon drabbats av psykisk åkomma?
Tankar och funderingar har uppkommit sedan man alltsomoftast mötts med förvånade miner då man helt öppet pratat om någon som inte mår så bra.
Kan det vara så att vi fortfarande år 2007 i vårt upplysta Sverige... inte har nått längre?

Redigerat av Netha: 02-07-2007, 06:09

[mamamaggan]

Känner också igen mig . Har råkat ut för en skada som vände upp och ner på hela mitt liv. Fick hjälp av en kurator att bena ut mitt liv och vad jag trots allt hade för ljuspunkter kvar. Men det " törs " man nästan inte tala om. Folk tittar på en som om man är " låtsassjuk ".

Så är det nog i dag att många tror att den som lider av en psykisk åkomma bara " gör sig till " för att slippa ifrån en massa saker.

Tänk på alla som är utbrända , de anses av många som lata fast det är p g a att de inte är det som de råkat ut för sin sjukdom.

Sedan kanske det också generellt sätt är så att det är lättare att förstå en fysisk åkomma för den kan man " ta på ". Många har kanske svårt att sätta sig in i hur det är att vara sjuk på annat sätt.