Varför är somt så skamligt? Alternativ

[Netha]

Har funderat på varför det räknas som mer eller mindre skamligt om man råkar drabbas av sjukdom
som klassas under fliken "psykiska besvär/sjukdomar".

Har du någon i din närhet, som råkar ut för olycka där h*n brutit en arm eller ett ben... då är det helt OK att du berättar detta.
Men... hur många är lika öppen när någon drabbats av psykisk åkomma?
Tankar och funderingar har uppkommit sedan man alltsomoftast mötts med förvånade miner då man helt öppet pratat om någon som inte mår så bra.
Kan det vara så att vi fortfarande år 2007 i vårt upplysta Sverige... inte har nått längre?

Redigerat av Netha: 02-07-2007, 06:09

[Castea]

Det borde vara mer skamligt med de kallsinnade människor som inte vill medge att det är vår skamliga samhällsutveckling som gör att fler och fler inte orkar med längre utan faller i psykisk sjukdom. Informationsstress, allt fler livsroller du ska fixa som människa, sjuka skönhetsideal, perfektionskrav på allt du gör i livet. Samtidigt har våra hjärnor inte förändrats nämnvärt på tusentals år, så hur skulle vi kunna orka allt detta egentligen? Det är inte vårt fel att vi dukar under - det är samhällsutvecklingens fel.

[Ophelia]

Det borde vara mer skamligt med de kallsinnade människor som inte vill medge att det är vår skamliga samhällsutveckling som gör att fler och fler inte orkar med längre utan faller i psykisk sjukdom. Informationsstress, allt fler livsroller du ska fixa som människa, sjuka skönhetsideal, perfektionskrav på allt du gör i livet. Samtidigt har våra hjärnor inte förändrats nämnvärt på tusentals år, så hur skulle vi kunna orka allt detta egentligen? Det är inte vårt fel att vi dukar under - det är samhällsutvecklingens fel.

Fast jag tror även att vi som vuxna individer måste blir mer och mer alerta på oss själva och vår egen personliga nivå. Det finns ju ingen annan mer än jag som kan bestämma om jag ska sätta ner foten. Av dem jag har träffat där det blivit "för mycket" upplever jag att mestadelen av alla upplevda måsten kommer från dem själva och hur de blivit uppfostrade. Tror inte man blir så hjälpt av att skylla på samhällsutvecklingen. Däremot kan samhällsutvecklingen synliggöra de krav vi i grunden ställer på oss själva och vår egna sårbarhet.