Jag e ingen Iris!, Suck... Långt inlägg... Alternativ

[Kajsa i Arvika]

Måste få klaga av mej lite... Vad livet e rörigt ibland... Strävar efter att leva i stunden eftersom ångesten stoppar upp sitt fula tryne när jag blir stressad, när tankarna stretar iväg flera steg i förväg mår jag illa och får stoppa i mej tabletter..

Att kunna drömma mej bort i trädgårdstankar har varit en skön flykt för mej, att kunna stoppa ner fingrarna i jorden och känna doften av fuktig jord har gett mej en skön "luddig" känsla av lycka i magtrakten..

Så kraschade jag... Drömmen om trädgården försvann vid skilsmässan och jag trillade ner i ett svart hål... Att mina bebisar skulle med mej fanns inget tvivel men VAR skulle jag göra av dem? Kolonilotten kom som en räddning, en plats att övervintra mina älsklingar dök upp..

Jag har grävt, kånkat och burit och grävt igen, samtidigt som livet gått vidare med jobb, en fyraårig son och dryga 500talet omskolade krukor med perenner på en pytteliten balkong..

Före midsommar trillade första lappen ner i brevlådan från "styrelsen"; jag ombads klippa gräset som ansågs vara för långt och rensa ogräset på min lott, hade jag "ångrat mej" om att ha kolonilott kunde jag skriftligen säga upp den till.. etc etc...
Magen slog knut på sej själv på två röda sekunder och i första känslan av hopplöshet kom tanken att åka dit och bara rycka upp allt och slänga det åt helvete!! Sedan blev jag bara mer och mer förbannad!!

Visst klippte jag gräset.. jag har ju ingen annanstans att göra av mina växter...

I förrgår trillade nästa otrevliga lapp ner... ett ex av föreningens stadgar med rödpenna understruket om gräsklippning och ogräsrensning, samt orden "skickar ett nytt ex ifall du har SLARVAT bort den första"!! det ironiska e att jag har ju inte FÅTT ett första ex ens.. det verkar de inte va så noga med att skicka ut... jag har heller inte fått en nyckel till den gemensamma toaletten som finns på området..

Känner ingen trädgårdslycka längre, mina växter väcker nu ångesten till liv.. drar mej för att åka dit bort för att jag e rädd för att bli "påhoppad" av nå´n.. har aldrig varit särskilt tuff av mej.. Det känns som om man e bevakad och att man inte duger till..

Får försöka hitta en annan lösning, kolonilivet e ingenting för mej har jag förstått, åtminstone inte i den här föreningen..

[Kajsa i Arvika]

Tack för det Kollba!!! Du satte ord på min ilska på ett alldeles utmärkt sätt!!