Varför är somt så skamligt? Alternativ

[Netha]

Har funderat på varför det räknas som mer eller mindre skamligt om man råkar drabbas av sjukdom
som klassas under fliken "psykiska besvär/sjukdomar".

Har du någon i din närhet, som råkar ut för olycka där h*n brutit en arm eller ett ben... då är det helt OK att du berättar detta.
Men... hur många är lika öppen när någon drabbats av psykisk åkomma?
Tankar och funderingar har uppkommit sedan man alltsomoftast mötts med förvånade miner då man helt öppet pratat om någon som inte mår så bra.
Kan det vara så att vi fortfarande år 2007 i vårt upplysta Sverige... inte har nått längre?

Redigerat av Netha: 02-07-2007, 06:09

[LadyG]

Jag tror inte media påstår att människor med aspergers syndrom är mer benägna att mörda än andra, det beror på vad man läser in i texten. Hur ofta näms inte att våldsverkare lider av schizofreni, manodepressivitet, depression etc.

Däremot läste jag en irriterande intervju med Olle Palmlöf efter att han blivit mordhotad av någon (inte ens säkert att det var en person med aspergers f ö):

Hur reagerade du på hoten?
- Klart att det är läskigt. Många av de med aspergers syndrom är ju desstom rätt aggressiva, så jag kollade lite extra över axeln efter det.
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0...,481151,00.html

Olle Palmlöf är naiv, korkad och plump i sin satir och han är inte särskilt smart eller allmänbildad när det gäller aspergers syndrom heller. Tyvärr låter reportern hans felaktiga påstående stå oemotsagt och det kan tolkas helt fel.

Där har vi ett medialt tjänstefel imho, men det är faktiskt inte reportern som gör det felaktiga påståendet. Han låter det bara passera obestritt vilket förvisso kan bero på okunskap. Björn Solfors vet säkert inte någonting om syndromet helt enkelt.

Redigerat av LadyG: 06-07-2007, 10:21