Varför är somt så skamligt? Alternativ

[Netha]

Har funderat på varför det räknas som mer eller mindre skamligt om man råkar drabbas av sjukdom
som klassas under fliken "psykiska besvär/sjukdomar".

Har du någon i din närhet, som råkar ut för olycka där h*n brutit en arm eller ett ben... då är det helt OK att du berättar detta.
Men... hur många är lika öppen när någon drabbats av psykisk åkomma?
Tankar och funderingar har uppkommit sedan man alltsomoftast mötts med förvånade miner då man helt öppet pratat om någon som inte mår så bra.
Kan det vara så att vi fortfarande år 2007 i vårt upplysta Sverige... inte har nått längre?

Redigerat av Netha: 02-07-2007, 06:09

[LadyG]

Men om en journalist skriver att "en psykiskt sjuk person begick mord" pekas alla psykiskt sjuka ut som potentiella mödare. Om man istället skriver "en schizofren person begick mord" pekas alla schizofrena ut istället. Att inte skriva något alls antyder att personen skulle vara psykiskt frisk. Hur skulle du göra?

Damned if you do, damned if you don't.


Det folk inte verkar fatta är att researchers och journalister bara är människor de också. De jobbar mot en snäv deadline som inte alltid tillåter att de gräver så djupt som man skulle önska. I synnerhet Aftonblaskan och Expressen har snäv dö-lina eftersom de ska vara först med det senaste och de lever på lösnummerförsäljningen - dvs rubrikerna.

Att lita på vad man läser i kvällspressen är nästan lika korkat som att tro på allt man läser på Internet.

Jag är fortfarande irriterad på hur lätt folk gör det för sig. Det är lättare att sitta och gnälla än att göra en insats och vända sig till Ansvarig utgivare eller pressombudsmannen så att tidningarna får en klar markering vad som är okej och inte. Så länge ingen gör något och så länge de säljer lösnummer kommer de att fortsätta.