|
Jag tycker också att det finns mycket klokt i det. Jag är i o f s inte så säker på att reklam "bara" är ett oskyldigt symptom på hur hela samhället är. Reklam är så stort idag att det är en medskapande kraft i samhället. Jag träffade en gång en VD för en modellagentur som sade att anledningen till att alla modeller är stöpta i samma jättesmala form är praktisk; provkollektioner sys upp i en enda universell standardstorlek (36, om jag minns rätt, men jag är förstås inte så bra på kvinnostorlekar), därför ska modellerna vara ungefär lika stora och smala utan särskilt mycket former, för då är det lättare att få alla möjliga kläder att sitta snyggt på dem. Detta klädhängarideal var ungefär det samma på sextiotalet men på den tiden gällde det bara för modeller, andra som t.ex. skådespelerskor hade mer kött på benen. Det är annat nu; manekängerna har blivit det dominerande skönhetsidealet - alla andra som vill vara något ska efterlikna dem, filmstjärnor, popstjärnor, utvikningstjejer m fl. Varför har det blivit så? Är det fitnessvågen från åttiotalet och framåt som har påverkat - platt mage som bevis på hårdträning eller anorexi? Eller?
Hur som helst tycker jag att hon har rätt i huvudpoängen: Alla har ansvar, positiva förändringar börjar hemma.
--------------------
Hälsningar Ingo, zon III
|