|
Jag frekventerar ett forum där man kan vara helt anonym och där det dagligen dyker upp nya, unga tonåriskillar som inte vågar erkänna eller berätta annat än under anonymitetens skydd. De får ingen hjälp för de ber inte om det, och de ber inte om det för att de skäms. Under alla år jag varit där har jag bara lyckats övertala EN att söka hjälp. Hur det gått för alla andra törs jag inte tänka på, men jag hoppas de funnit lycka nu.
Du tillhör dem som stött på en riktig levande människa med aspergers, så att du inte har några fördomar är jag inte speciellt förvånad över. Men om man besöker Apsergercenter och pratar med folket där så är det en annan verklighet som man möts av. Det är tyvärr ingen förhastad slutsats, det är egen erfarenhet och samtal med berörda jag baserar det på.
De flesta jobbar upp till 8 timmar, har resväg till och från jobbet, det ska diskas, lagas mat, handlas etc så i genomsnitt enligt SCB har människor ungefär en timme egen tid om dagen. Mer vissa dagar, mindre andra dagar. Tror du de lägger den korta tiden på att söka information om saker på nätet, om de inte absolut måste eller är intresserade? Informationen finns, visst. Men hur många har tid att ta fram den, läsa den och ta den till sig, om de ens orkar bry sig?
--------------------
"Start by doing the necessary, then the possible and suddenly you are doing the impossible." - St. Francis of Assisi
|
Varför är somt så skamligt?
01-07-2007, 22:26
