I jul och ljustider, se upp för svansar... Alternativ

[kryddan]

I morse hade jag första hemskeupplevelsen av julmyset - jag älskar levande ljus och njuter när man får ha datumljus och adventsljus till frukost Desvärre tycker min katt det är rätt kul han med - eller, tja, han har ingen respekt för eld snarare...

Så när jag tittade bort ett ögonblick passade han på att hoppa upp på bordet för att undersöka om matte serverade någon god frukost han kunde sno åt sig - och viftade på svansen - rätt in i ljuslågan

Som tur var brann det bara lite grann - men doften av bränt hår ligger fortfarande tung i köket och han tittar fortfarande surt på mig: det MÅSTE ju liksom vara någons fel att hans svans ser lite skum ut...

[Cilla]

...fast jag kan faktiskt uppmuntra mina katter att ivrigt ta sig an maten. Om jag ivrigt berättar att det ska vankas gott blir det väldigt uppspelta och kastar sig över maten (även om den är den vanliga) snabbare än om jag bara ställer fram den.

En av våra katter blir helgalen när vi äter räkor. Hon har spelat upp de andra så att de också tycker det är julafton varje gång, också de som inte gillade räkor i början.

Räkdamen vill ha dem skalade och bjudna i handen. Lägger man på fat äter hon inte upp. Men just att få från handen gör att hon blir mycket glufsig,m som en ivrig hund. Man får akta fingrarna.

Ibland blir jag sur på henne när hon biter fel. Försökte ett tag att lära henne att ta lite mer försiktigt genom att då och då sträcka till henne en brödbit istället. Tänkte att hon skulle tveka lite mer innan hon tog räkor då.

Men hon i sin tur spottade snabbt ut brödbiten som hon glufsat efter och bet sedan snabbt i mina fingrar, där hon trodde räkan var.

En sak är säker om katter. De vinner alltid!