Idag har makens hund blivit "inofficiell" vilsspårschamion. Hon har gjort alla proven med glans och har tagit tre raka ettor.
Viltspårdomarna har varit lyriska och öst berömm över ekipaget.
Nu väntar svårare övningar och träning kommer att påbörjas för vildsvinsspårprov. Det är dubbelt så svårt men ingen som SKK ens en gång bryr sig om att registrera. Ändå är bristen på utbildade ekipage stor på vildsvin, eftersom viltet är nytt och jägarna inte hunnit anpassa sig.
Jag såg i senaste hundsport en artikel skriven av röd engelsk setterägare. Där de å ena sidan säger att de inte är jägare men å andra sidan så har deras viltspårstränade hundar enligt dom stort värde för polis och brandkår? DOm är så arga för att de inte kan få ett championat.
Röda settern och Wachtel har det gemensamt att de aldrig får bli viltspårschampion. Men pudlar, pappilons och andra allsköns sällskapshundar kan få titeln.
Konstigt nog så tycker jag det är rätt att varken Wachtel eller setter ska ha ett viltspårschampionat. Det finns andra bruskprov för dessa raser som skulle komma i skymundan om vilsspårchampionatet var Ok i rasklubbarna.
Men å andra sidan ska någon ras ha ett viltspårscahmpionat. Provet är så lätt att det gynnar hundar med dålig jaktlust och vad ska man då med det till. Det har ju inget avelsvärde alls.
Samtidigt så måste jag säga att jag är ganska trött på att diverse knähundar som inte ens en gång kan gå i skogen ska tituleras vilsspårschampion. Ja, ja hunden kan jag stå ut med men mattarna och hussarna. Ibland är de så till sig, att de till och med anser att deras små gullungar skulle sköta jobbet bättre än våra tränade jakthundar som tränas på en nivå som ligger långt över vad ett championat står.
Låter det bara som om jag är avundsjuk eller är det någon som förstår vad jag menar?
Vad anser ni om de olika chmpionatens värde?, Ska vi ha viltspårschampionat
14-07-2007, 19:54
