Certifierad Trygg e-handel

Sökresultat för

Produkter

    Kategorier

      Visa alla resultat

      Sökresultat för

      Produkter

        Kategorier

          Visa alla resultat
           

          Välkommen som gäst ( Logga in | Registrera )


          > Problem med andras barn..., Fler familjerelaterade probem från mej ;0)
          Sailor Pluto
          Inlägg 18-07-2007, 16:14
          Länk hit: #1


          Medlem
          Antal inlägg: 982
          Medlem sedan:
          06-01-2007
          Medlem nr: 8 942



          Har ett ganska stort dilemma just nu, som kanske inte låter så jobbigt men som faktiskt ställer till det ordentligt. Jag har själv jobbat lite med barn, men har inga egna (än smile.gif ) och det känns inte som att min lilla kunskap räcker till. Måste få skriva av mej lite innan jag exploderar sad.gif . Bli inte oroliga om ni ser exakt samma inlägg på ett annat forum, för jag kommer lägga ut frågan där också smile.gif . Vart "där" är nånstans får ni klura på (inte så svårt).

          Det är så att en släktings barn (i 6-9-årsåldern) utan förvarning dyker upp hemma hos oss... med tillhörande kompisar. Det är inte "Hej, får vi komma in?" utan mer som en flock skenande elefanter som bara tränger sej in...

          Det enda de egentligen gör när de kommit in är att stimma otroligt mycket, springa runt och vara klåfingriga samt bara vara allmänt ohyfsade. T.ex. att de inte frågar om lov innan de börjar hålla på med något, är äckligt högljudda och framförallt ignorerar tillsägningar. Vi brukade ha en skål med pengar ståendes vid mikron där alla växelpengar hamnade, nu står den inte där längre eftersom ett av barnen blivit fullt inställd på att räkna dem. Och eftersom vi inte litar på att h*n uppför sej så åkte skålen undan. Såg nu sist att det barnet (efter att ha hamrat lite på datorn) gick direkt ut i köket och tittade där skålen stått. Undrar vad som hade hänt om den varit där och vi inte varit i köket just då?

          Lite mer harmlöst, fast ändå ohyfsat, var när ett av släktingbarnen gick och tog frukt utan att fråga. Min sambos tillsägelse gick in genom högra örat och ut genom vänstra för fem minuter senare gick h*n och kompisen ut till fruktskålen igen och så hör man "Ska du ha en frukt?". Då tyckte jag att det var nog, och kort efter det gick dom. Hatar att använda järnrösten, men jag blev så arg sad.gif .

          Blir också upprörd över att våra hundar blir så konfunderade. Det kan inte vara kul för en äldre dam och en ganska nyinflyttad unghund att gå från lugna småljud till samma ljudnivå som på ett dagis. Det syns att det inte är trivsamt. Är så glad att vi har en hundgrind för trappen så att ingen kommer upp på övervåningen. Då kan åtminstone ingen gå upp och vara respektlös mot katterna (det hände innan vi hade grinden).

          Skulle kunna berätta mycket mer, fast det finns risk för att det bara blir upprepningar.

          Det här är inte ett problem som bara drabbar oss, utan andra i släkten också. Det är precis samma scenario, fast värre. Reagerar verkligen över att ingen gör något åt det hela! Det finns liksom inget intresse alls för att förändra det jobbiga beteendet.

          Även om sambon och jag skulle införa någon sorts regler för hur de ska uppföra sej när de kommer hit så går allt om intet när de kommer hem igen. Reglerna glöms bort till nästa gång och så är man tillbaka där det började. Därför lutar det nu åt att vi inte ens öppnar dörren när de är utanför. Jag lider av "trassliga nerver" och klarar verkligen inte av att friden försvinner så ofta. Hemma måste jag känna mej trygg och helt ostressad, och just nu går det inte! Så om nån har orkat läsa alltihop får ni gärna komma med råd och synpunkter (helst konstruktiva sådana smile.gif ).
          Tillägg: Det vi har försökt göra är att vara tråkiga, men det verkar inte fungera. De kommer ju bara tillbaka hela tiden... Annars brukar det inte vara så skoj att gå hem till tråkmånsar.


          Redigerat av Sailor Pluto: 18-07-2007, 16:17


          --------------------

          Stolt HBT-kompis
          Angelica i zon 4-5, sambo med en karl och ett halvt zoo
           
          Citera
           
          Nytt inlägg
          Svar
          Sailor Pluto
          Inlägg 19-07-2007, 12:35
          Länk hit: #2


          Medlem
          Antal inlägg: 982
          Medlem sedan:
          06-01-2007
          Medlem nr: 8 942



          Tack för alla kloka ord, känns upplyftande smile.gif . Nu har vi åtminstone sagt till en av barnens föräldrar att vi vill att de ska ringa innan de kommer och att de får komma utan kompisar. Blev förvånad över att det var så smidigt eftersom det brukar vara allt annat än smidigt att säga något om barnen... Jag hoppas innerligt att de följer det systemet.

          Som sagt så är det svårt att diskutera gränser med de barnens föräldrar, det har i flera år varit nästan omöjligt. De slår ilsket ifrån sej och stämningen blir allmänt otrevlig. Om det varit tvärtom tror jag att situationen aldrig ens hade uppstått. De är liksom inte alls öppna för någon som helst kritik om barnen. Jag vet inte varför det är så, och det är inte heller vårt jobb att rätta till problemet. Det är föräldrarnas ansvar (som de tyvärr inte verkar ta på så stort allvar).

          Grejen är också att barnen har tagit till sej det där med att de inte behöver lyssna på andra vuxna. Därför fungerar det inte att säga åt dem hur det ligger till, det går helt enkelt inte in. Har sett mååånga gånger hur en person med mer än 25 års erfarenhet av barn har försökt gå pedagogiskt till väga med problemen. Antingen så har barnen inte lyssnat eller så har en av föräldrarna kommit och underminerat. Om den här personen (som jag har fullt förtroende för i sånt här) har varit barnvakt åt barnen så har det fungerat bättre. Fast hyfset och reglerna förvsinner så fort den ena föräldern kommer tillbaka. Snacka om sisyfosarbete...
          Det går inte att prata vett med barnen, och inte med de vuxna. Så det är ganska kraftiga kommunikationsproblem överallt! Egentligen är det det som har ställt till det.

          Netha, det är mycket svårt att vara tålmodigt intresserad av 4-5 barn (varav 2-3 som jag aldrig sett förut) som kutar runt och fingrar på saker och totalt struntar i min sambos och mina tillsägningar (läs ovan varför det är så komplicerat). Det är därför jag vill ha planerade möten utan störande kompisar, med en förälder med. Alla skulle få ut så mycket mer av det.

          Med mina problem så är det väldigt svårt att slungas in i en sådan situation som beskrivs helt oförberedd. Jag mår helt enkelt dåligt av det plötsliga oväsendet och respektlösheten. Som jag skrev så är det extremt viktigt att jag kan känna mej trygg och ostressad i mitt eget hem. Är det något jag har lärt mej av mina upplevelser längre bak i tiden så är det att jag måste prioritera min hälsa annars går det illa.


          Tycker att det är självklart att man ska ha kontakt med de barn som finns i släkten, det är otroligt viktigt för dem att känna sej delaktiga och omtyckta. Fast då ska alla vara överens om vilka saker som gäller. Det är verkligen trist när det blir så som det har blivit mellan oss, det har varit så många incidenter som ställt till det. En nära släkting flyttade 30 mil för att komma bort från det som varit så vi pratar inte småpotatis... Den personen är väldigt stabil och sansad som människa, så det var en genomtänkt handling. Vill inte sitta och vräka ut mej allt för det hör egentligen inte till denna diskussion. Vill bara att ni ska veta att det ligger väldigt mycket bakom.


          --------------------

          Stolt HBT-kompis
          Angelica i zon 4-5, sambo med en karl och ett halvt zoo
           
          Citera

          Inlägg i den här tråden
          Sailor Pluto   Problem med andras barn...   18-07-2007, 16:14
          skogstroll   jag tycker din respons verkar helt rätt, du eller ...   18-07-2007, 16:40
          lilla mamma   Jag har barn i den åldern, och dit mina går har ja...   18-07-2007, 16:56
          Mollis   Jag har barn i den åldern, och dit mina går har ja...   18-07-2007, 17:02
          Sailor Pluto   Jag har barn i den åldern, och dit mina går har ja...   18-07-2007, 18:09
          Ophelia   Ophelia, nu drar du förhastade slusatser. Jag har ...   19-07-2007, 06:05
          kerstin z5-6   hm ..bor där man har inställningen "krävs en ...   18-07-2007, 17:03
          Tosan   Jag skulle nog börja med att prata med släktingens...   18-07-2007, 17:11
          herkules   för mig låter det som om du och din man redan prat...   18-07-2007, 17:56
          Ophelia   Vad jag inte förstår är att ni inte tar och ringer...   18-07-2007, 18:05
          mamamaggan   Det här måste var föräldrarnas ansvar. Tala om vad...   18-07-2007, 18:21
          Sailor Pluto   Tack för responsen :) . Eftersom det också ligger ...   18-07-2007, 18:39
          Björken   Trots att jag älskar barn och gärna har massor av ...   18-07-2007, 18:51
          Eva-Helene   Jag hade en gång ett liknande problem med ena gran...   18-07-2007, 19:27
          myskmadra   "Tack för responsen . Eftersom det också lig...   18-07-2007, 21:12
          Elisabeth P   Säg som sagt ifrån (i första hand till barnen själ...   18-07-2007, 22:20
          Netha   Ohyfsat beteende.. javisst. Kanske skulle ni börj...   18-07-2007, 22:42
          Mollis   Ohyfsat beteende.. javisst. Kanske skulle ni börj...   19-07-2007, 10:17
          anncharlotte   Till att börja med hade jag släppt in dom när jag ...   19-07-2007, 00:52
          Tesa   Barn är inte dumma...de går att prata med och förk...   19-07-2007, 11:59


          Skriv svarNytt inlägg
          1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
          0 medlem(mar):



           

          Enkel version Datum och tid: 04-09-2025, 17:34
                 
                    
          Startsida    Frågor & svar    Bloggar    Kalender    Köp & sälj    Forum    Kontakt & Info    Länkar    Vykort
           
          Inne   Ute   Balkong och uterum   Växthus   Växtlexikon