Vad anser ni om de olika chmpionatens värde?, Ska vi ha viltspårschampionat Alternativ

[Bettson]

Idag har makens hund blivit "inofficiell" vilsspårschamion. Hon har gjort alla proven med glans och har tagit tre raka ettor.

Viltspårdomarna har varit lyriska och öst berömm över ekipaget.

Nu väntar svårare övningar och träning kommer att påbörjas för vildsvinsspårprov. Det är dubbelt så svårt men ingen som SKK ens en gång bryr sig om att registrera. Ändå är bristen på utbildade ekipage stor på vildsvin, eftersom viltet är nytt och jägarna inte hunnit anpassa sig.

Jag såg i senaste hundsport en artikel skriven av röd engelsk setterägare. Där de å ena sidan säger att de inte är jägare men å andra sidan så har deras viltspårstränade hundar enligt dom stort värde för polis och brandkår? DOm är så arga för att de inte kan få ett championat.

Röda settern och Wachtel har det gemensamt att de aldrig får bli viltspårschampion. Men pudlar, pappilons och andra allsköns sällskapshundar kan få titeln.

Konstigt nog så tycker jag det är rätt att varken Wachtel eller setter ska ha ett viltspårschampionat. Det finns andra bruskprov för dessa raser som skulle komma i skymundan om vilsspårchampionatet var Ok i rasklubbarna.

Men å andra sidan ska någon ras ha ett viltspårscahmpionat. Provet är så lätt att det gynnar hundar med dålig jaktlust och vad ska man då med det till. Det har ju inget avelsvärde alls.

Samtidigt så måste jag säga att jag är ganska trött på att diverse knähundar som inte ens en gång kan gå i skogen ska tituleras vilsspårschampion. Ja, ja hunden kan jag stå ut med men mattarna och hussarna. Ibland är de så till sig, att de till och med anser att deras små gullungar skulle sköta jobbet bättre än våra tränade jakthundar som tränas på en nivå som ligger långt över vad ett championat står.

Låter det bara som om jag är avundsjuk eller är det någon som förstår vad jag menar?

[Bettis]

Förstår vad du menar Bettson, MEN! försår inte varför du hänger upp dig på titlar, är inte det viktigaste att man har roligt och jobbar med sina hundar?? oavsett om det är små eller stora, bruks eller inte så är det väl bra att folk jobbar med sina hundar. Det är alldeles för många som inte kommer ut mer en rundan runt huset. Själv är jag utbildad instruktör hos SBK och är även jägare. Detta har ju iof inte med saken att göra men jag blir bara så glad när folk jobbar med hundarna. Jag har inte tagit några prov med mina golden men dom får jobba mycket. Vi lägger spår som får ligga dygn, svårighetsgraden höjs hela tiden, lägger utan blod bara med klöv, långa spår, över bäckar och sankmarker, över asfalt och öppför berg (inte alltid så roligt för mig, men för hundarna ) Så ett anlagsspår är ju inget kul för hundarna det är för lätt, därför struntar vi i det. Vill du komma ut och köra "live" ta kontakt med närmaste jaktvårdskrets (ibland även hos polisen) sätt upp din hund där så kanske du kan få komma ut på riktigt eftersök. Det är väldigt spännande. Det finns ju faktistkt en Yorkshireterrier som är eftersökschampion , inte går det att andvända den "live" men ändå bra att dom jobbar med hunden, tycker jag.

[Bettson]

Förstår vad du menar Bettson, MEN! försår inte varför du hänger upp dig på titlar, är inte det viktigaste att man har roligt och jobbar med sina hundar?? oavsett om det är små eller stora, bruks eller inte så är det väl bra att folk jobbar med sina hundar. Det är alldeles för många som inte kommer ut mer en rundan runt huset. Själv är jag utbildad instruktör hos SBK och är även jägare. Detta har ju iof inte med saken att göra men jag blir bara så glad när folk jobbar med hundarna. Jag har inte tagit några prov med mina golden men dom får jobba mycket. Vi lägger spår som får ligga dygn, svårighetsgraden höjs hela tiden, lägger utan blod bara med klöv, långa spår, över bäckar och sankmarker, över asfalt och öppför berg (inte alltid så roligt för mig, men för hundarna ) Så ett anlagsspår är ju inget kul för hundarna det är för lätt, därför struntar vi i det. Vill du komma ut och köra "live" ta kontakt med närmaste jaktvårdskrets (ibland även hos polisen) sätt upp din hund där så kanske du kan få komma ut på riktigt eftersök. Det är väldigt spännande. Det finns ju faktistkt en Yorkshireterrier som är eftersökschampion , inte går det att andvända den "live" men ändå bra att dom jobbar med hunden, tycker jag.

Visst är det bra att de jobbar med sina hundar. Och inte är jag titeltokig på det sättet, då har du missuppfattat vad jag menar.
Jag hängde däremot upp mig på att setterägarna jag läste om i hundsport verkar vara titeltokiga. Deras ras ska ju precis som Margith säger ha näsan i luften, vore motivet att aktivera hundarna så räcker det ju så. Men här var motivet att ta ett championat.

Men däremot så är jag så himla trött på nyblivna jägare som när en skadeskjutning sker propsar på att frugans viltspårschampion av mindre sällskapsras ( kan vi uttrycka det som så att vi inte trampar någon på tårna) ska gå eftersöket för att hunden minsann är en champion. Så visar det sig att hundföraren inte är kapabel till en skottplatsundersökning. Det är ungeför 40% av eftersöket för man kan få många frågor i huvet när man väl börjat gå som man inte kan få svar på ifall skottplatsundersökningen inte är gjord korrekt.

Så startar eftersöket och efter 150 m är vovsingen livrädd för det ligger en rotvälta i skogen. Lyckas man få den vidare efter det så tappar den intresset efter 600 m eftersom den inte är van att gå längre. Kanske har spårtappter med ringningar inte gett de svar man önskat eftersom hundföraren inte tog vara på skottplatsens information.

Så egentligen tycker jag att ett viltspårchampionat inte är tillräckligt. Då är man egenligen bara mogen för att börja träna praktiskt och svårighetsgraden bör höjas ytterligare. Orsaken till det är att det inte handlar om att sysselsätta hundarna, för det är bra. Orsaken är att det är ett levande djur som är skadat och förtjänar ett kompetent eftersök för att kunna slippa sitt lidande snarast möjligt.
Och man kan inte gå ett öppenklassspår om man inte tagit anlagsprovet. Detta är många gånger ett problem om man låtit träningen gå längre. anlagsprovet är anpassat efter sällskapshundar som inte jagar.

Ett prov säkerställer i all fall att hunden hålller en viss miniminivå. Jag rycker inte man skall göra eftersök ifall hunden inte är tillräckligt utbildad. Men jag tycker att proven speglar en för låg nivå till ett verkligt viktigt arbete.

Har gått eftersök i tjugo år live. SIsta fem åren inte en gång. Hos oss så måste du vara tillgänglig 365 dagar på året om du anmäler dig hos polisen erftersom deras datasystem bara kan lägga in en person. Hos oss är det bara pensionärer som kan ta ett sådant beting. Vi andra arbetar ju. Jag vet inte vad jaktvårdskretsarna gör i Stockholm, men här är det meritering som kan styrkas med prov som gäller för att sätta upp sig på jägarförbundets lista. Vill man gå eftersök utan prov så får det bli i det egna jaktlaget i så fall.

Fast det är lagskärpningar på gång. Redan idag tolkar man lagen lite olika. Det finns tom. de som hävdar att ifall jägaren som skadskjöt anlitar ett icke meriterat eftersöksekipage och detta inte lyckas, så kan man åka dit på att inte ha gjort tillräckligt för att förkorta djurets lidande. Man kan nämligen inte styrka att hunden man anlitat kan sitt jobb. Som jägare ska du i det fallet kontakta ett meriterat eftersöksekipage (om det första misslyckas) annars kan du inte gå fri.

Själv skulle jag därför aldrig i livet gå eftersök med en omeriterad hund. Likaså bör man föra både träningsjournal och eftersöksjournal över skarpa eftersök för att dokumentera vad man gjort för att lyckas hitta viltet. Har man inte gjort det och ett skadat vilt hittas senare som man kan sätta i samband med det skadade djur du letade efter, så finns risken att man hamnar i domstol. Det har avrit några sådana fall på gång senaste tiden.

Hos riktiga eftersöksentusiaster finns inte ordet misslyckande, det omöjliga tar bara lite längre tid.

Så jag håller helt med dom om att det är bra att hundarna aktiveras tex genom spårning. Men jag gillar inte att hundar som inte är dokumenterade som duktiga eftersökshundar ska göra skarpa eftersök. Där bör nivån enligt min mening vara åtskilligt högre än vad tex ett vilsspårschampionat ger idag.

[Leia]

Hos riktiga eftersöksentusiaster finns inte ordet misslyckande, det omöjliga tar bara lite längre tid.

Så jag håller helt med dom om att det är bra att hundarna aktiveras tex genom spårning. Men jag gillar inte att hundar som inte är dokumenterade som duktiga eftersökshundar ska göra skarpa eftersök. Där bör nivån enligt min mening vara åtskilligt högre än vad tex ett vilsspårschampionat ger idag.

Jag håller med dig i allt du skriver Bettsson! Kanske vore det bra som du skrev i något av dina tidigare inlägg att proven skulle delas upp i lättare och svårare klasser och för championatet skulle såklart en svår klass krävas.
Att anlagsprovet är lätt är väll ok eftersom det som ska bevisas där är om hunden har något anlag för att spåra (om jag förstått det rätt) Vilket ioförsig de flesta hundar har.
Att spåra är ju´en jättebra aktivitet för hunden och många hundägare vill ha ett mål med sin träning (att gå upp på ett spår prov,att delta i en lydnadstävling osv.) Så jag anser att det bästa vore att proven var öppna för alla raser men stegvis gjordes svårare och svårare och för att få championet så ska det vara riktigt svårt. De hundar som sedan ska användas i "skarpt läge" kanske även med jämna mellanrum skulle gå provet igen så att det inte är så att ägaren kör upp sin hund till champion för att sedan mest leva på gamla meriter.

Nu vet jag knappt vad jag skrivit för Dino har stått och puttat på mig och vill gå ut på ena sidan och Max har stått och tjattrat om knallpulver på den andra, så har jag uttryckt mig konstigt någonstans så ifrågasätt mig gärna

[Bettson]

Jag håller med dig i allt du skriver Bettsson! Kanske vore det bra som du skrev i något av dina tidigare inlägg att proven skulle delas upp i lättare och svårare klasser och för championatet skulle såklart en svår klass krävas.
Att anlagsprovet är lätt är väll ok eftersom det som ska bevisas där är om hunden har något anlag för att spåra (om jag förstått det rätt) Vilket ioförsig de flesta hundar har.
Att spåra är ju´en jättebra aktivitet för hunden och många hundägare vill ha ett mål med sin träning (att gå upp på ett spår prov,att delta i en lydnadstävling osv.) Så jag anser att det bästa vore att proven var öppna för alla raser men stegvis gjordes svårare och svårare och för att få championet så ska det vara riktigt svårt. De hundar som sedan ska användas i "skarpt läge" kanske även med jämna mellanrum skulle gå provet igen så att det inte är så att ägaren kör upp sin hund till champion för att sedan mest leva på gamla meriter.

Nu vet jag knappt vad jag skrivit för Dino har stått och puttat på mig och vill gå ut på ena sidan och Max har stått och tjattrat om knallpulver på den andra, så har jag uttryckt mig konstigt någonstans så ifrågasätt mig gärna

Jag håller med dig, framförallt om det där med gamla meriter. Många anser att hunden slutar följa artificiella spår så snart man börjar gå skarpa spår. Andra sägar att det är jakten som förstör spårningen.

Själv har jag nog en teori om att när man uppnått vissa formella meriter, så slutar man att träna. Själva är vi lite sugna på att försöka ta en etta varje år så länge som hunden är aktiv. För att kolla ifall min teori är rätt. att fortsatt träning bibehåller kunskaperna. Fast det kommer att ta några år att bevisa