CITAT (Betty @ 10-12-2003, 12:38)
En anledning till att jag går igång av ditt uttalande är att min äldste son blev påkörd på ett övergångsställe för några år sedan. Han hade änglavakt, blev "bara" allvarligt skadad, spräckta trumhinnor - spräckt skallbas - hjärnskakning - mörbultad och orolig under en längre tid (1 år) för att våga vistas ute i trafiken.

Fy för att gå igenom detta, Betty! Förstår att du inte låter lättsinnighet om trafiksäkerhet passera okommenterat!
Det blir dock lite snett om jag ska behöva försvara trafikslarv i allmänhet för att jag berättade om att jag en dag körde utan vinterdäck. Jag har också nära anhöriga som skadats i trafiken; min mamma och min bror. Båda överlevde med det som kallas "lättare skador", som för mig är en obegriplig term både för det som din son och mina anhöriga råkade ut för. Om samma skador hade uppstått i en lekpark hade man omedelbart stängt den, medan trafiken flyter på en minut efter att människor skadats.
MimE - jag ser det inte som att vi här är oeniga om vinterdäcken, men kanske om hur man bäst besvarar någon som erkänner att man gjort ett fel, och dessutom i ett sammanhang där en annan trafikants fel gjort att en forumist blivit skadad. Hur besvarar man bäst en bikt som denna? Med att omedelbart dra slutsatsen om att personen inte fattar felet, inte känner ansvar, bör ha sig en moralisk lektion och bli jämförda med allt annat trafikovett? Varför är det så lätt att dra slutsatser om att folk inte fattar allvaret i sina fel för att de erkänner dem, och till och med efter fråga försöker förklara varför felet begicks?
Jag kan lova att jag är långt mindre dömande, särskilt mot andra, även om jag också drar förhastade slutsatser en och annan gång per dag...
Nu både går och rullar jag vidare med annat vi har att diskutera.