Upp till försvar! Alternativ

[Adri-Anne]

Detta kunde man läsa i en norsk tidning, härom dagen.

Definition på en svensk.

Svensken tar av sig skorna när han kommer in till folk.
Han vill inte lämna spår efter sig.

Svensken klär sig i grått för att smälta in i omgivningen.

Svensken talar med låg röst, för han vill inte att någon skall höra honom
och ifrågasätta vad han säger.

Svensken använder parfym som luktar tall, mossa och skog,
för att dölja lukten av skinnsoffa.

Sammanfattning.

Ta inte med en svensk på tur när det är dimma, inte ens ett helt koppel hundar skulle hitta honom.


Nu får ni ge motäld.

[Ewa L]

Jag brukar påstå att jag inte generaliserar om människor och inte har några egentliga fördomar, men ibland...

Min man och jag var på ett större, internationellt hotell någonstans (minns ej var). Det var en stor frukostbuffé och bland annat fanns det en brödrost. Den fungerade som ett löpande band ungefär, brödet skulle läggas in på början av bandet. Efter det hade passerat en "bränningsstation" skulle det alltså komma ut färdigrostat på andra sidan. En mycket enkel och i mina ögon självklar funktion.

Vi satt nära denna rosten och såg en man som försökte trycka in sitt bröd ifrån slutstationen in i brännaren, men det kom ut orostat. Han försökte kasta in det som om det var en frisbee — och han höll på länge (föreställ er Mr. Beans).
Samtidigt som vi försökte hålla oss för skratt tyckte vi också synd om den stackars mannen — som verkligen skämde ut sig. Eftersom jag inte hade en aning om vilket språk han pratade och det kunde bli svårt att förklara kom jag på en briljant lösning.

Jag tog ett bröd och låtsades som om jag ville ha det rostat, på det sättet visade jag mycket tydligt hur man skulle göra. Då föll 25-öringen uppenbarligen ner och han sken upp.
"Akkurat!"

Jag fullkomligt exploderade av allt innehållet skratt. Självklart var han "norman". Vet ej vem som i slutänden skämde ut sig mest.