Eftersom jag har både ogiftiga ormar, giftormar, ödlor och grodor som husdjur, så säger jag att det gott kan få finnas hos vanligt folk.
Giftiga som ogiftiga.
MEN.... Det är stort ansvar som jag tar på mej den dagen jag skaffar mej en giftorm. Jag vill dock ha sagt att jag tycker att det finns arter av olika giftormar som absolut inte borde finnas i fångenskap hos "Svensson", därför att de är alldeles för potenta i sitt gift eller så stora att de inte går att hantera på ett säkert sätt för en person, eller en kombination av giftighet/storlek.
För övrigt har det inte hänt en enda gång att tredje person har blivit biten av en giftorm i fångenskap, det är alltid ägaren som blivit det.
Att serum / motgift är dyrt beror på framställningen gissar jag, fast prislappen är väl oväsentlig om det räddar ett liv? Det finns andra medikament som också är lika dyra fast för andra saker / sjukdomar.
Jag är av den åsikten att ogiftiga ormar ska inte förbjudas eller ens beläggas med tillståndskrav, som så nu är i vissa kommuner. De "regler" som finns hos vissa kommuner är i de flesta fall utan laglig grund faktiskt. Att inte tillåta folk med ett intresse av reptiler och / eller amfibier att hålla dessa djur därför att det uppfattas som "avvikande" eller udda är inte riktigt tycker jag.
Ibland önskar jag faktiskt att jag vore intresserad av knyppling istället för herptiler, då jag sedan jag började hålla dessa djur för över 20 år sedan har varit tvungen att försvara mitt intresse för andra som inte kan förstå hur jag kan ha dessa "äckliga och slemmiga djur". Man blir lite less på att människor inte kan låta en ha sitt intresse, utan att bli en "freak".
Hur som helst så kommer killen som blev biten av sin skallerorm att klara sej, förhoppningsvis med alla delar på sin arm i behåll.
Sveriges Herpetologiska Riksförenings riktliner. PDF-fil
Sveriges Herpetologiska Riksförenings hemsida.